Post immunisations

Poor Zacks not feeling great after his immunisations yesterday. He’s got a temperature and he’s quite swollen where he got one of the shots. Swollen enough for me to get a little worried and get an appointment with the doctors. Zack got upset and showed his arm was hurting him as soon as I tried taking his jumper of at the doctors, and we ended up coming home with some antibiotics and hopefully he will feel better soon.


Stackars Zack mår inte så bra idag efter sprutorna igår. Feber och väldigt svullen i en av armarna där han blev stucken. Det är faktiskt så pass svullet att jag blev lite orolig och fick tid hos doktorn. Zack blev ledsen och visade att han hade ont såfort jag började ta av tröjan hos doktorn, så vi fick med hos antibiotika hem också hoppas vi att han mår bättre snart.

Getting closer.

Only 18 weeks pregnant in this picture, and I thought my bump was huge haha.


 

31 weeks pregnant, and now its not long to go at all. Think its about time I start packing my bag, so that everything is ready. It might seem early but seems Zack was born early and I remember how stressful it was to try and pack last minute whilst my waters was breaking, I just want to make sure its ready if something was to happen. We also need to buy the last few things we need for baby. Times gone so fast and so slow at the same time and I cannot wait until we have baby on the outside now. I also feel as if I need to take a few pictures of my bump soon, I never took any pictures of the other two towards the end and I regret it now.
Otherwise we’ve had an okay weekend, Ryan’s feeling a little bit wishy washy but hopefully a good night sleep will help. But Ive given most of the house a really good clean, just ours and the kids room left to go now, and I thought Id do that next weekend.
Really my body starts protesting when I start getting in to my cleaning sprees, but I really can´t stand it when its a mess, and I’m more or less addicted to the smell of my cleaning chemicals. There nothing better then the smell of a newly cleaned house and washing conditioner.


31 veckor in i graviditeten och nu är det inte långt kvar! Känner att det är dags för mig att packa väskan, så att allt är klart och redo. Det kanske verkar tidigt men med tanke på att Zack var född för tidigt och hur vi stressade för att packa väskan när mitt vatten precis hade gått så känner jag att det känns bäst att vara redo ifall att. Sen måste vi verkligen ta tag i att köpa det sista till bebis också. Tiden har gått så fort och så långsamt på samma gång, längtar tills vi har bebis på utsidan nu. Känner att jag måste försöka ta ett par bilder på magen nu snart också, tog aldrig bilder på dom andra två i slutet på graviditeten och det ångrar jag.

Annars har vi haft en ok helg, tyvärr verkar Ryan ha blivit lite krasslig nu och mår inte speciellt bra, hoppas att en god natts sömn hjälper. Men jag har storstädat mestadels av huset, bara vårt och barnens rum kvar nu och jag tänkte ta tag i det nästa helg. Egentligen så protesterar verkligen kroppen när jag kör igång och städar som jag har gjort i helgen, men jag står verkligen inte ut när det är smutsigt och oordning, och jag är helt beroende av doften av städ kemikalier haha. Finns inget bättre en lukten av nystädat, och skölj medel.

Stretch marks

This is my third pregnancy, and Ive been rather bad at putting cream on my bump to prevent any stretch marks. When I was pregnant with Zack I put cream on everyday, with Jasper it was only now and again, and in this pregnancy not at all.  When I was pregnant with Zack I used the mum & me stretch mark cream and didn’t get any stretch marks at all, but my skin is very elastic and Zack did arrive a month early. With Jasper I used the same cream and got a few stretch marks the last few weeks before I gave birth. This time Ive already got some stretch marks, and my skin feels tight and tender, so I thought it was time to invest in some creams to try and help reduce the damage to my poor belly a little bit. So Ive got two different ones this time, one is Palmers stretch mark butter, and the second one is Bio oil. I’m using the butter in the morning and the oil in the afternoon. I used it for the first time today and so far so good, my skin already feels hydrated and soft.


Det här är min tredje graviditet nu och jag har vart rätt slarvig med att smörja magen den här gången. När jag var gravid med Zack smörjde jag varje dag, med Jasper lite då och då, och i den här graviditeten inte alls. När jag var gravid med Zack så smörjde jag med Mum & me stretch mark cream, och fick inga bristningar alls. Men jag har väldigt elastisk hud, och Zack kom en månad tidigt så magen blev aldrig så jätte stor, även ifall den kändes extremt stor då. Med Jasper använde jag samma kräm att smörja med men fick en del bristningar dom sista par veckorna.  Den här gången så har jag redan fått några, och känner verkligen hur det drar och spänner i huden så jag kände att det var dags att investera i och prova något nytt att smörja magen med. Så jag har köpt och fått hem två olika, en som heter Palmers stretch mark butter, och så har jag även köpt bio oil. Någon som har några erfarenheter? Jag tänkte köra den ena på morgonen och den andra på kvällen. Jag har smörjt för första gången idag, och det känns bra iallafall, huden känns återfuktad och mjuk.

When I first became a mother.

Its a little bit blurry now, everything that happened when Zack came in to the world, but we will see how much I can remember. Me and Ryan was sitting on the sofa watching tv, Ryan was home from work with a flu type bug. I was only 36 weeks gone on the day, so when I felt a big crunch I panicked. Id said for a long time that I thought baby would be born before my due date, but barely believed it myself seems most first time mums deliver after their due date. Either way, I said to Ryan that I thought my water had broke, he just looked at me with a confused face, he couldn’t see any water anywhere? I’m serious I said and stood up and a waterfall appeared from between my legs, true movie style. Still panicked I phoned the labour ward, without an answer, i tried several times and still no answer. With the panic escalating I phoned my midwife who calmed me down and got me to try again on a different number ( best midwife ever, really miss her ). Whilst I was on the phone Ryan quickly went to the shop down the road to pick up a few things, seems we was very unprepared and I hadn’t even packed my bag yet. Labour ward finally answered and told us to come in. When we got there I got hooked up to the fetal monitor, and it was showing regular contractions, however I didn’t feel them at that point. After I while I started feeling them, but it wasn’t bad enough for it to bother me. I can’t quite remember how long it took but after a while I had dilated enough to get my own room and some gas and air. It worked very well for me and I got into it straight away. I was happy with the gas and air for a long time but, when it really started getting bad I asked for pethidine, which sadly I didn’t think helped at all with the pain, however it made me feel more relaxed and very sleepy. Every time I had a contraction the cord got cut off and Zacks heartbeat slowed down, allot. However at the end of every contraction it got back up again. I know there was talk about a c-section for a while, but I didn’t really keep up with what was said I was too much in my own little bubble, focusing on dealing with the pain. I remember that I was put on a drip, and they put a catheter in, however I can´t quite remember exact reasons why. When it was finally time to push I was so in my own world and focusing on relaxing through the contractions that the midwife had to tell Ryan to take the gas and air off me, however I wouldn’t let go but started pushing properly and it didn’t take long before our beautiful boy was born. A resuscitation team came running in seems he was a preemie but he was absolutely fine, and didn’t need any help. He was the most beautiful little baby we had ever seen and Ryan cried whilst I was just exhausted. I got a grade 2 tear, and was stitched up for a very long time, and after it was all done I went to the toilet and passed out. And on the third day at the hospital they let us go home, and the first time at home can have its own post.


Det är tyvärr lite suddigt nu, hur Zacks förlossning gick till, men vi märker hur mycket jag minns. Jag och Ryan satt hemma i soffan och kollade på tv, Ryan var sjuk och hemma från jobbet. Jag var bara 36 veckor gången så när jag kände hur det knakade till i magen fick jag först panik. Jag hade sagt länge att jag trodde att bebis skulle bli född tidigare en bf, men trodde knappt på mig själv då första gångare oftast går över tiden. Iallafall så sa jag till Ryan att jag trodde att mitt vatten hade gått, han såg bara ut som ett stort frågetecken, han såg inget blött någonstans? Jag skojar inte sa jag och ställde mig upp och vattnet verkligen forsade ut. I panik försökte jag ringa förlossningen som inte svarade, medans Ryan sprang iväg för att köpa lite grejer, vi hade ju inte ens börjat packa väskan! När jag inte fick tag på förlossningen så ringde jag min barnmorska som lugnade ner mig och sa att jag skulle försöka igen (VÄRLDENS bästa barnmorska saknar verkligen henne).  Nästa gång jag ringde så svarade dom iallafall och bad oss komma in. Väll där började jag tydligen få verkar som jag själv inte kände alls, men efter ett tag så började det göra lite ont, men inte så att det störde mig. Jag minns inte riktigt hur lång tid det tog men jag hade tillslut öppnat mig såpass att jag fick ett eget rum iallafall. Jag fick lustgas och det funkade väldigt bra för mig, och jag var nöjd med det ett bra tag, men när det började göra riktigt ont bad jag om pethidine, vilket som jag tyvärr inte tyckte funkade speciellt bra alls, jag blev bara lite mer avslappnad och trött. Navelsträngen blev klämd varje gång jag fick en värk och Zacks hjärtslag blev väldigt långsamma, det var prat om kejsarsnitt ett tag men jag hängde inte så mycket med i vad som blev sagt, jag var så inne i mig själv och att jobba med värkarna och smärtan. Jag minns att jag fick dropp och att dom satte in en kateter, men jag minns inte riktigt varför.  När det var dags att börja krysta så var jag så inne i lustgasen att jag bara slappnade av igenom värkarna, barnmorskan sa till Ryan att ta lustgasen ifrån mig men jag vägrade. Och fick krystat iallafall, och det tog inte speciellt lång tid innan han var ute. Jag sprack lite, grad 2 tror jag dom sa att det var. Världens finaste lilla kille hade vi fått, Ryan grät och jag var bara helt slut. Efter att jag hade blivit sydd i vad som kändes som en evighet så skulle jag gå på toaletten, men han inte sitta ner innan jag svimmade. Tre dygn tror jag vi var på sjukhuset innan vi fick åka hem. Och tiden efter förlossningen kan få ett eget inlägg.

Poorly little man.

We have been awake since five o’clock this morning. I always set my alarm just incase Ryan sleeps through his, but then I just go back to sleep. But today Zack woke up and couldn’t get back to sleep and I noticed that his nappy smelt funny. Just like it did last time he had a urinary tract infection. When we got up he was holding his nappy and started screaming when he was weeing, so as soon as the doctors opened we phoned and got an appointment. I spent most of the morning trying to get a urine sample, but where it was uncomfortable and painful for him to wee he wasn’t very inclined to cooperate, understandably so. But eventually we got there and after the doctor tested it, the test was a little unclear so it had to be sent of to be tested. But seems hes had it before he was given the same antibiotic as last time and if the tests come back showing something different we will alter the medication accordingly. However he did seem allot better and, pain free this afternoon so we will have to wait and see how hes doing in the morning.


Här har vi varit vakna sedan klockan fem imorse. Jag ställer alltid mitt alarm så att jag kan väcka Ryan ifall han sover igenom sitt alarm, men sen så somnar jag om igen. Men den här gången så vaknade Zack, han försökte somna om men det gick inte riktigt. Jag märkte att det luktade illa från blöjan, precis som det gjorde när han hade urinvägs infektion, och när vi gick upp så gick han och höll blöjan och började skrika när han kissade. Så det var bara att boka tid hos doktorn. Jag spenderade i princip hela morgonen att försöka få honom att kissa i en liten plastburk så att dom kunde testa kisset. Men eftersom att det gjorde så ont för honom så höll han sig så gott han kunde, men tillslut så gick det. Testet dom gjorde var lite oklart, så dom fick skicka iväg det för prover. Men eftersom att han haft det tidigare så fick han samma antibiotika som sist, och ifall proverna kommer tillbaka med något annat så ringer dom så att vi kan ändra medicinerna.  Han verkade iallafall mycket bättre nu i eftermiddags så vi får se hur han mår imorgon.

Here again.

Just nu befinner jag mig på sjukhuset, jag har haft ont en del och läckt lite vätska ett par dagar så efter besöket hos barnmorskan idag så skickade hon mig till förlossningen. Jag har legat med monitorn ett bra tag nu, och bebis verkar må bra iallafall. Snart kommer jag få se en doktor och förhoppningsvis får jag åka hem igen. I


Right now I’m at the hospital, I’ve been having some pain for a while and I’ve been leaking some fluid for a few days. So after my appointment with the midwife she sent me to labour ward. I’ve been on the monitor for a while now and baby seems happy and healthy. Soon I’ll be seeing a doctor and hopefully I can go home.

Just the way it is.

 

The kids are fast asleep, and I’m enjoying some crisps, and drinking some alkohol-free wine. Feel as if I deserve to indulge a little bit after a bad day.  Spent over two hours at the hospital for my glucose test, which was boring to day the least. And I am just so very tired of being tired, I actually feel exhausted from morning to evening. And I get so upset, angry and annoyed. Don’t feel like myself at all, and feel like a bad mother for not having the energy. That Ive got so big and heavy doesn’t exactly help the situation. This has become a bit of a winy post, and I suppose there’s not much point in that really. But atleast I got it of my chest, and this is just the way it is right now.


Barnen sover gott, och jag sitter och mumsar i mig chips med dipp, och dricker alkoholfritt vin. Känner att jag gott kan unna mig det efter en dålig dag. Spenderade lite över två timmar på sjukhuset för mitt glukos-test, det var ju lagom tråkigt sådär. Sen så är jag så väldigt trött på att vara så trött, jag känner mig verkligen utmattad från morgon till kväll, och jag blir så ledsen, arg och irriterad. Känner mig inte alls som mig själv, och känner mig som en hemsk mamma som inte orkar med. Att kroppen är så stor och tung hjälper inte situationen heller. Nu blev det här ett allmänt gnälligt inlägg, och det finns väll inte mycket poäng i det egentligen. Men jag fick skriva av mig lite, och det är ju faktiskt såhär det känns just nu. 

 

Last Monday this January.

The weekends passed to quickly as usual. But this Monday has been okay, and tomorrow I have to go and have a glucose test done, not my favourite thing to do but hopefully it will show that everything is okay.
We’ve watched the new kingsmen film tonight, it was good what we heard of it, hehe not always easy to watch films whilst the kids are still awake. They ended up going to bed an hour later today, so they were really tired. It was nice that it only took a couple of minutes for them to get to sleep, wouldn´t mind a few more nights like that.
I´ll be back tomorrow, like I wrote in a previous post, I am very tired these days.


Helgen är över allt för fort som vanligt. Men måndagen har vart helt okej, och imorgon väntar glukos belastning. 
Vi har kollat på nya kingsmen ikväll, bra film av det vi kunde höra iallafall, inte alltid lätt att se på film när ungarna fortfarande är vakna. Dom kom i säng en timme senare en vanligt, och var riktigt trötta. Väldigt skönt när nattningen bara tog ett par minuter, så får det gärna vara oftare. 
Jag återkommer imorgon, jag är som jag skrev i ett annat inlägg, extremt trött nuförtiden.

Last few weeks.

If I’m completely honest, I’ve not been feeling great just lately. I’m constantly extremely tired and Ive started thinking I might be low on iron. Because although I get a good nights sleep I still wake up feeling no better at all. I’m going to start eating better again and then we will see what my blood tests say next time I see the midwife.
Either way it will be fine. I’m just going to enjoy the weekend and spend time with the family and I´ll be back next week with better update.


Det har vart lite si och så på senaste ifall jag ska vara ärlig. Jag är konstant extremt trött och börjar fundera på ifall jag har järn brist eller något, för även ifall jag har sovit bra så mår jag fortfarande dåligt. Tänkte att jag ska skärpa till mig med kosten och sen får vi se hur det ser ut efter att jag har gjort mina blodprov och vart hos barnmorskan nästa gång.  Det ordnar sig i vilket fall som helst. Tänker bara njuta av helgen och tid med familjen nu, så återkommer jag nästa vecka med bättre update.

Sunshine

Hi as you know I wrote that I was going to try to catch up on some sleep? Well things never turn out the way you want. We had stormy weather which woke me up just before 3 am and then Zack woke up just after, and couldn’t get back to sleep. So we laid there listening to the wind until it was time for Ryan to wake up and go to work, then Zack finally got back to sleep. It took me a little longer though, and shortly after Jasper woke me up and decided it was time to get up. Oh well, I really felt like a zombie after that so I was really happy when the sun made an appearance and I could bring the kids out for a little walk. It was still cold of course but we really enjoyed being out in the fresh air and to feel the sun in our faces was so incredibly nice.
I was really hoping that we would get some more nice weather this weekend, its so nice to be outside with the kids, and I was really hoping to bring my camera out. But my weather app predicts rain so I’m not very hopeful.


Hej, som ni vet så skrev jag att jag skulle försöka få lite mer sömn och förhoppningsvis må bättre efter det? Saker och ting blir ju aldrig som man tänkt sig. Det var storm och jag vaknade lite innan tre på natten, och lite efter tre så vaknade Zack också och kunde inte somna om. Så där låg vi och lyssnade på ovädret tills det var dags för Ryan att vakna för att gå till jobbet, då somnade Zack. För mig tog det dock lite längre tid, och sen dröjde det inte länge innan Jasper väckte mig igen. Nåja, jag kände mig verkligen som en zombie efter det så jag var väldigt glad när solen tittade fram och jag kunde ta med med mig barnen ut på en promenad. Det var såklart fortfarande kallt men vi njöt verkligen av att vara ute i friska luften och att få känna solen i ansiktet var helt underbart.
Jag hade verkligen hoppats på fint väder i helgen igen, så himla skönt att vara ute i friska luften med barnen, och jag hade verkligen velat ta lite bilder också. Men min väder app på telefonen säger att det ska regna, så det känns inte sådär jätte hoppfullt.