Birthday prep

Idag har faktiskt vart rätt så hektiskt. Det är Jaspers födelsedag imorgon och vi hade fortfarande lite presenter att köpa + att jag skulle baka tårta och annat födelsedags fix i huset. Och med klängig bebis kändes det rätt hopplöst där ett tag, men allt blev gjort, och nu väntar jag bara på att Jasper ska somna så att jag kan slå in alla presenter.

Sålänge njuter jag av lugnet och en välförtjänt alkoholfri kopparbergs cider.


Today has actually been pretty hectic. It’s Jaspers birthday tomorrow and we still had a few presents to buy + I had to make a cake and sort some other birthday things out around the house. And with a clingy baby it felt quite hopeless there for a while, but it got done and now I’m just waiting for Jasper to go to sleep so I can wrap some presents.

In the meantime I’m enjoying the calm whilst drinking a well deserved alkohol free kopparberg cider.

Monday 14th of may

First day with Ryan back at work, and it’s actually going better then expected. Everything is so much easier whilst not being pregnant and your body is working like it’s supposed to. Of course we miss Ryan and I shed a few tears when he drove off to work but I can do this perfectly well on my own aswell.


Första dagen utan Ryan hemma och det går faktiskt över förväntan, allt känns så mycket lättare när jag inte är gravid och kroppen funkar som den ska. Vi saknar såklart Ryan och tårarna rann när han körde iväg till jobbet men jag klarar mig ju faktiskt helt galant själv också.

Back to normality

The days are flying past and soon life will be returning to normal again. But now I’m going to be at home with three kids instead of two. Its going to be difficult and trying to begin with and I’m feeling a little anxious. But thats the way it is to begin with, soon we will get into a new routine and that will become our everyday normal again. I am so grateful to have had Ryan home for a couple of days, its been wonderful, and Ive been able to rest up properly after the birth,

Yesterday Zack went to his speech and language therapy and tried something for the very first time, and I am so happy about how it went in everyday possible, I am so very proud of him and I´ll explain more about it in a separate post.


Dagarna flyger förbi och snart återgår livet till vanlig vardag igen. Fast inte riktigt som vanligt, nu kommer jag att vara hemma själv med tre barn. Det kommer att vara prövande, och jag känner mig lite orolig. Men så är det i början, snart kommer vi in i en rutin och det blir vardag och som vanligt igen. Jag är så tacksam för att ha haft Ryan hemma i ett par veckor, det har vart underbart, och jag har kunnat vila upp mig ordentligt efter förlossningen.

Igår var Zack hos logopeden och prövade något för första gången, jag är så otroligt glad för hur bra det gick på alla sett och vis, och jag är så himla stolt över honom, jag kommer att berätta lite mer om det i ett eget inlägg sen.

My birth story

Friday the 27:th of April in the afternoon I went in for a monitoring due to reduced movements, everything looked fine but baby was measuring large so they booked me in to be induced on the third of may.

Once we got home I said to Ryan he will probably decide to make an appearance now that Ive been booked in to be induced, and sure enough at 5.30 Saturday morning my waters broke.

I woke Ryan up who phoned his dad to come and look after the kids. I spoke to labour ward who thought I could stay home a while longer, I disagreed after two previously quick deliveries I wanted to get to the hospital as soon as possible.  So off we went. After about 30 minutes on the ctg they didn’t think my contractions was regular enough and I was only 3 cm open so they wanted to send me home, and see what had happened after an hour. And this is where I started to panic. I felt as if it was Jaspers birth all over again, where no one would listen to me.  I knew that going home wasn’t a good idea, I was about to have a baby soon? I asked her to leave the ctg on for a little longer, but there was no point she said, I wasn’t in “active labour”, so they wouldn’t let me stay there. I explained that id had previously quick deliveries and didn’t want to go home. Since I really wanted to stay she offered to transfer me to a different ward for now, but she still thought it would be better if we went home. I felt in the way and like a burden, like I had to go home.

After the midwife left I broke down in tears. Ryan tried to calm me down, but it felt so hopeless again, it was this id been so afraid of. The midwife came back and saw me crying, Ryan explained what had happened last time. After that they agreed it might be better if I stayed, still in the other ward though. So we got moved and I got a new, really lovely midwife who promised she would listen to me. Ryan left to quickly buy a few things, trousers being one of them after Id soaked through all of the ones I had where my waters where still leaking on and off. It didn’t take very long before the contractions started getting more painful and regular, but I waited until id had a few more contractions before calling the midwife. She could feel me contracting when she put her hand on my belly and she asked if I wanted her to examine me now, or wait a few more minutes. We decided to wait five minutes. I tried calling Ryan who had no signal so I sent him a message saying the contractions were getting more painful. After a couple more contractions I felt like the contractions were getting quite intense, I called for the midwife again, and she came and examined me. 4 cm, I got to choose if I wanted to stay a little bit longer or head straight back to labour ward, I choose to go back to labour ward. I could feel how quickly things were escalating. On the way back we laughed at my little puddles of waters in the elevator that was still there. Back at labour ward I got my own room straight away, and my gas and air, and I even got my very own toilet! I got a new midwife again and she suggested I should walk around a little to speed things along. But I knew that wasn’t necessary and after having a couple of contractions whilst lying down I think she realised that too. I focused on my breathing with the gas and air, we spoke a little bit in-between the contractions but I can´t really remember what we spoke about. I asked if baby was still back to back, and she said it was a possibility but she wasn’t really sure. I could feel it was getting very close and I was 9 cm open and started feeling the urge to push. I felt like I dealt with the pain quite well after all and got comfort in knowing it would be over soon. I started pushing and got some motivation when the midwife said she could see the head, pushed, pushed and out came Jamies head at 11.06 pushed again and out came the body at 11.06. Relief, love, joy. It took an hour from when they moved me back to labour ward until baby was born, and they said it was a good thing I did stay or I would of probably delivered in a ditch somewhere.

I am so grateful towards the midwife we had, she listened to me and trusted that I knew my body and what I was doing, and for that I am very grateful. That I got to have a positive delivery where I felt safe.


Fredagen den 27:e April på eftermiddagen var jag inne på koll på grund av minskade foster rörelser, allt såg bra ut men bebis mätte stort så dom bokade in mig för igångsättning den 3:e maj.

När vi kommit hem sa jag till Ryan att han kommer säkert nu när jag fått tid för igångsättning och klockan 5.30 lördag morgon gick vattnet.

Jag väckte Ryan som i sin tur ringde sin pappa som kom för att ta hand om barnen. Jag pratade med förlossningen som tyckte att jag kunde stanna hemma ett tag till, det tyckte inte jag efter att ha haft snabba förlossningar innan så efter lite om och men fick vi komma in på koll.

Efter ungefär 30 minuter på ctgn tyckte dom inte att mina värkar var regelbundna nog och jag var bara 3 cm öppen. Dom tyckte att jag skulle åka hem och se hur det går efter en timme. Och här började jag få panik, det kändes som Jaspers förlossning igen, när ingen lyssnade. Jag visste att åka hem inte var en bra ide, jag skulle ju föda barn snart? Jag bad henne att lämna ctgn på lite längre, men det var ingen poäng I det sa barnmorskan, och dom kunde inte låta mig vara kvar där när jag inte var i “active labour”. Jag förklarade att jag haft snabba förlossningar innan och ville inte åka hem, hon sa att ifall jag verkligen så kunde jag stanna fast i en annan avdelning men hon tyckte det var bättre ifall jag åkte hem. Jag kände mig som att jag var jobbig och ivägen och kände mig tvungen att åka hem.

Efter att barnmorskan gått bröt jag ihop, tårarna rann.. Ryan försökte lugna mig, men det kändes så hopplöst igen, det var precis det här jag vart så rädd för. Barnmorskan kom tillbaka och såg mig gråtandes, och Ryan förklarade vad som hänt förra förlossningen. Efter det så tyckte dom att det kanske var bättre ifall jag stannade iallafall, fast fortfarande i den andra avdelningen. Så vi blev flyttade och jag fick en jätte gullig barnmorska som lovade att lyssna på mig. Ryan åkte snabbt för att köpa lite grejer, bla byxor. Alla mina var blöta efter att vattnet läckt i omgångar. Jag kände snabbt hur värkarna blev tättare och jobbigare men väntade ett par värkar till innan jag ringde efter barnmorskan. Hon kunde känna värkarna när hon la sin hand på min mage och undrade ifall jag ville att hon skulle vänta lite eller undersöka mig nu, vi bestämde oss för att vänta fem minuter. Jag försökte ringa Ryan som inte hade någon signal så jag skickade ett meddelande och sa att värkarna började bli jobbiga. Efter ett par värkar till kände jag att det började bli rätt jobbigt så jag ringde barnmorskan igen och hon undersökte mig. 4 cm, jag fick välja ifall jag ville stanna eller flytta tillbaka till förlossningen och jag valde att flytta tillbaka. Jag kände hur fort det började gå. Påvägen tillbaka skrattade vi lite åt mina vatten pölar som fortfarande var i hissen. Tillbaka på förlossningen fick jag mitt egna rum direkt och min lustgas, jag hade till och med min egen toa, lyx! Jag fick en ny barnmorska igen och hon föreslog att jag skulle gå runt lite för att skynda på saker och ting. Det visste jag att det behövdes inte och efter ett par värkar i liggläge tror jag hon förstod det också. Jag fokuserade på min andning i lustgasen ibland pratade vi lite emellan värkarna men jag minns inte riktigt om vad. Jag frågade ifall bebis fortfarande var rygg mott rygg, barnmorskan sa att det var möjligt men hon var inte riktigt säker. Jag kände att det började närma sig jag var 9cm och började få krystvärkar. Jag kände att jag hanterade smärtan bra trots allt och visste att nu var det snart över. Jag körde på och krystade, fick lite extra kraft när barnmorskan sa att hon kunde se huvudet, krystade, krystade och ut kom huvudet 11.06 krystade igen och ut kom kroppen 11.06. Lättnad, kärlek, glädje. Det tog en timme från att dom flyttat tillbaka mig till förlossningen tills att bebis kom, och dom sa att det var tur att jag stannat annars hade jag nog fött i ett dike någonstans.

Jag är så himla tacksam mot barnmorskan vi fick, hon lyssnade på mig och litade på att jag kände min kropp. Och jag är så glad att jag fick bra förlossning, där jag kände mig trygg.

Due date

Yesterday I would of been induced, and today is our little ones due date. But I must say I’m quite glad he decided to come out on his own accord.

But the poor thing still doesn’t have a name, I’m set on one name that Ryan doesn’t like so we’re kind of at a stand still atm. It was so much easier with the other two!

Weighing him yesterday went well by the way, he’s barely lost any weight at all.


Igår skulle jag ha blivit igångsatt, idag var lillens bf. Men jag är väldigt glad att han kom ut av sig själv.

Men stackarn har fortfarande inget namn, jag är helt inställd på ett visst namn men Ryan tycker inte om det så det står lite stilla just nu. Med dom andra två var det mycket lättare!

Vägningen igår gick bra förresten han har knappt gått ner något alls.

Feed, feed, feed..

Hello! We’re fine, everything’s fine. But the majority of the days are spent breastfeeding. Feed, feed, feed. He’s a little bit jaundiced exactly like the other two where so I’m making sure I feed him with no more than 2 hours in between feeds until the jaundice is better. Right now he’s lying next to me sleeping, and I’ve not slept to bad myself actually.

Today the midwife will be coming to weigh him, I think he has lost some weight but I also think he’s started putting it back on again so hopefully it will even out. And by the way my birth story is on the way it just takes a little longer writing from my phone.


Hej! Allt är bra, vi mår bra men majoriteten av dagarna spenderas med bebis på bröstet. Amma,amma,amma. Han har lite gulsot precis som dom andra två har haft så jag är extra noga med att han ammar med som mest 2 timmar emellan tills gulsoten är bättre. Nu ligger han jämte mig och sover, och jag har faktiskt sovit helt ok inatt. Idag kommer barnmorskan för att väga honom, och jag tror nog att han har gått ner i vikt men jag tror att han börjat lägga på sig igen också så förhoppningsvis jämnar det ut sig. Förlossnings berättelsen kommer förresten snart, det tar bara lite tid när jag skriver allt på telefonen.

25/04/18

Something thats pretty unusual in our home is that I’m the only one who’s still awake, the kids and Ryan are sleeping. I’m usually the one who goes to sleep with the kids, but Ryan fell asleep with Zack. I’m also going to bed but just wanted to write a quick update first. I had a stretch and sweep done yesterday, and so far nothings happened and to be honest I don’t think it will either. This is a stubborn baby, and I have a feeling he will be staying in there for a little while longer, weird really considering I was worried he was going to arrive to early to begin with. Oh well thats just the way its is, we will just have to wait and see what happens.


Något som är rätt ovanligt här hemma är att jag är faktiskt den enda som är uppe, barnen och Ryan sover. Jag är vanligtvis den som går och lägger mig med barnen, men Ryan somnade vid nattningen. Jag ska också gå och lägga mig men ville bara skriva en snabb uppdatering! Jag gjorde en hinnsvepning igår kväll, en så länge så har inget hänt och jag tror väll kanske inte att det gör det heller. Det här är en envis bebis, och jag har en känsla av att han stannar ett litet tag till där inne, konstigt egentligen med tanke på att jag var orolig att han skulle komma för tidigt till en början. Men men, så är det, vi får vänta och se vad som händer helt enkelt.

Zack and Jasper


Its very rare that Zack and Jasper play, or even communicate at all. Jasper really wants to, and tries, but mostly with no response. Jasper truly loves Zack, chases after him and tries to do everything Zack does. He calls him when were about to sit down to eat, he always ( okay not always but most of the time ) asks where he is when he can’t see him even if Zacks only been out of sight for two seconds, and in the morning when Jasper wakes up before Zack he comes running as soon as he can hear Zack moving upstairs to tell me that Zacks awake.. Zack really is Jaspers big idol, and it pains me to see how sadly often this makes it hard for Zack. When Jasper comes to play Zack often gets angry or distraught because Jaspers ruining his “order”. Zack gets extremely upset as soon as Jasper starts “stropping” or get upset and makes any crying like noise, and covers his ears, the tears stream down his face and occasionally he lashes out by hitting or kicking Jasper. Sometimes we do get a nice surprise and we get to see Zack spontaneously give Jasper a quick hug , or when they actually play and chase each other around the house whilst laughing, it really warms your heart when it happens. But often its difficult, and theres allot of misunderstandings between them.


Det är väldigt sällan Zack och Jasper leker, eller kommunicerar alls. Jasper vill väldigt gärna, och försöker men för det mesta förgäves. Jasper älskar verkligen Zack, jagar runt efter honom och försöker göra precis allt som han gör. Han ropar på honom när vi ska äta, han frågar alltid var han är ifall han inte kan se honom, även fast han vart i samma rum två sekunder tidigare, och på morgonen när Jasper vaknar innan Zack så kommer han springande till mig såfort han hör att Zack rör sig och berättar för mig att Zack är vaken. Zack är verkligen Jaspers stora idol, och det smärtar mig verkligen att se hur tyvärr det ofta gör det jobbigt för Zack istället för tvärtom. När Jasper kommer och vill leka blir Zack ofta arg för att Jasper förstör hans “ordning”.  Zack blir otroligt ledsen såfort Jasper börjar tjura och håller för öronen medans han skriker och tårarna sprutar och ibland försöker han även slå Jasper.  Sen ibland så blir vi glatt överraskade när vi ser att Zack spontant kan ge Jasper en snabb kram, eller när dom faktiskt leker och jagar varandra (skrattandes) runt huset, man blir verkligen varm i hjärtat när det händer. Men ofta är det svårt, och det blir mycket missförstånd dom emellan.


Sunday love


Its been a lovely weekend and id love to see the weekend continue and push everyday life away for a while. Sunday was a nice day, and I actually got to enjoy a sleep in, thoroughly enjoyed just being able to stay in bed for a little longer and just be. Ryan has done most of the things around the house and spent lots of time playing with the kids, and its always so amazing to see them spending time together. And it gave me some time to deal with the huge pile of washing thats been building up needing to be folded and put in the wardrobes, I also got to go through and throw away allot of old clothes. Its nice to finally have it done, feels like there allot more order around here now thats done.

We did go out very quickly to try and find some summer shoes for the kids, but that ended up being a waste of time, the only shoes we liked they didn’t have in the kids size. I think ill end up ordering something online instead, it doesn’t exactly look like the weathers going to hold up so were not in a hurry. But atleast we got to do this years first bbq before the nice weather disappears, we cooked some burgers and sausages, and the first bbq of the year always taste so nice, well bbq food in general is always nice.


Det har vart en härlig helg och jag hade gärna sett att helgen fortsatt och att vardagen höll sig borta ett tag. Söndagen har vart fin, och jag fick faktiskt sovmorgon, väldigt skönt att få ligga kvar i sängen en stund och bara vara. Ryan har gjort det mesta runt huset och har spenderat en massa tid till att leka med barnen, det är alltid så fantastiskt att se dom spendera tid tillsammans. Och det har gett mig tid till at ta itu med ett stort berg med tvätt som behövde vikas och läggas in i garderoberna, och att få rensat och slängt ut en hel del gammalt också. Härligt att äntligen fått det gjort, känns direkt att det är lite mer ordning i huset igen.

Vi var ute en snabbis också för att försöka hitta nya lite mer somriga skor till barnen, men det var förgäves, dom enda skorna vi faktiskt tyckte var fina fanns inte i deras storlek, så vi får fortsätta leta helt enkelt. Det blir nog kanske online, det verkar inte som att det är någon brådska med tanke på att det skall bli kallare ute igen. Men innan det hunnit att bli kallt så fick vi till årets första grillning. Vi fick grillat lite korv och burgare, och det är ju alltid så gott med årets första grillade mat, eller grillad mat överhuvudtaget.