Birthday prep

Idag har faktiskt vart rätt så hektiskt. Det är Jaspers födelsedag imorgon och vi hade fortfarande lite presenter att köpa + att jag skulle baka tårta och annat födelsedags fix i huset. Och med klängig bebis kändes det rätt hopplöst där ett tag, men allt blev gjort, och nu väntar jag bara på att Jasper ska somna så att jag kan slå in alla presenter.

Sålänge njuter jag av lugnet och en välförtjänt alkoholfri kopparbergs cider.


Today has actually been pretty hectic. It’s Jaspers birthday tomorrow and we still had a few presents to buy + I had to make a cake and sort some other birthday things out around the house. And with a clingy baby it felt quite hopeless there for a while, but it got done and now I’m just waiting for Jasper to go to sleep so I can wrap some presents.

In the meantime I’m enjoying the calm whilst drinking a well deserved alkohol free kopparberg cider.

Monday 14th of may

First day with Ryan back at work, and it’s actually going better then expected. Everything is so much easier whilst not being pregnant and your body is working like it’s supposed to. Of course we miss Ryan and I shed a few tears when he drove off to work but I can do this perfectly well on my own aswell.


Första dagen utan Ryan hemma och det går faktiskt över förväntan, allt känns så mycket lättare när jag inte är gravid och kroppen funkar som den ska. Vi saknar såklart Ryan och tårarna rann när han körde iväg till jobbet men jag klarar mig ju faktiskt helt galant själv också.

My birth story

Friday the 27:th of April in the afternoon I went in for a monitoring due to reduced movements, everything looked fine but baby was measuring large so they booked me in to be induced on the third of may.

Once we got home I said to Ryan he will probably decide to make an appearance now that Ive been booked in to be induced, and sure enough at 5.30 Saturday morning my waters broke.

I woke Ryan up who phoned his dad to come and look after the kids. I spoke to labour ward who thought I could stay home a while longer, I disagreed after two previously quick deliveries I wanted to get to the hospital as soon as possible.  So off we went. After about 30 minutes on the ctg they didn’t think my contractions was regular enough and I was only 3 cm open so they wanted to send me home, and see what had happened after an hour. And this is where I started to panic. I felt as if it was Jaspers birth all over again, where no one would listen to me.  I knew that going home wasn’t a good idea, I was about to have a baby soon? I asked her to leave the ctg on for a little longer, but there was no point she said, I wasn’t in “active labour”, so they wouldn’t let me stay there. I explained that id had previously quick deliveries and didn’t want to go home. Since I really wanted to stay she offered to transfer me to a different ward for now, but she still thought it would be better if we went home. I felt in the way and like a burden, like I had to go home.

After the midwife left I broke down in tears. Ryan tried to calm me down, but it felt so hopeless again, it was this id been so afraid of. The midwife came back and saw me crying, Ryan explained what had happened last time. After that they agreed it might be better if I stayed, still in the other ward though. So we got moved and I got a new, really lovely midwife who promised she would listen to me. Ryan left to quickly buy a few things, trousers being one of them after Id soaked through all of the ones I had where my waters where still leaking on and off. It didn’t take very long before the contractions started getting more painful and regular, but I waited until id had a few more contractions before calling the midwife. She could feel me contracting when she put her hand on my belly and she asked if I wanted her to examine me now, or wait a few more minutes. We decided to wait five minutes. I tried calling Ryan who had no signal so I sent him a message saying the contractions were getting more painful. After a couple more contractions I felt like the contractions were getting quite intense, I called for the midwife again, and she came and examined me. 4 cm, I got to choose if I wanted to stay a little bit longer or head straight back to labour ward, I choose to go back to labour ward. I could feel how quickly things were escalating. On the way back we laughed at my little puddles of waters in the elevator that was still there. Back at labour ward I got my own room straight away, and my gas and air, and I even got my very own toilet! I got a new midwife again and she suggested I should walk around a little to speed things along. But I knew that wasn’t necessary and after having a couple of contractions whilst lying down I think she realised that too. I focused on my breathing with the gas and air, we spoke a little bit in-between the contractions but I can´t really remember what we spoke about. I asked if baby was still back to back, and she said it was a possibility but she wasn’t really sure. I could feel it was getting very close and I was 9 cm open and started feeling the urge to push. I felt like I dealt with the pain quite well after all and got comfort in knowing it would be over soon. I started pushing and got some motivation when the midwife said she could see the head, pushed, pushed and out came Jamies head at 11.06 pushed again and out came the body at 11.06. Relief, love, joy. It took an hour from when they moved me back to labour ward until baby was born, and they said it was a good thing I did stay or I would of probably delivered in a ditch somewhere.

I am so grateful towards the midwife we had, she listened to me and trusted that I knew my body and what I was doing, and for that I am very grateful. That I got to have a positive delivery where I felt safe.


Fredagen den 27:e April på eftermiddagen var jag inne på koll på grund av minskade foster rörelser, allt såg bra ut men bebis mätte stort så dom bokade in mig för igångsättning den 3:e maj.

När vi kommit hem sa jag till Ryan att han kommer säkert nu när jag fått tid för igångsättning och klockan 5.30 lördag morgon gick vattnet.

Jag väckte Ryan som i sin tur ringde sin pappa som kom för att ta hand om barnen. Jag pratade med förlossningen som tyckte att jag kunde stanna hemma ett tag till, det tyckte inte jag efter att ha haft snabba förlossningar innan så efter lite om och men fick vi komma in på koll.

Efter ungefär 30 minuter på ctgn tyckte dom inte att mina värkar var regelbundna nog och jag var bara 3 cm öppen. Dom tyckte att jag skulle åka hem och se hur det går efter en timme. Och här började jag få panik, det kändes som Jaspers förlossning igen, när ingen lyssnade. Jag visste att åka hem inte var en bra ide, jag skulle ju föda barn snart? Jag bad henne att lämna ctgn på lite längre, men det var ingen poäng I det sa barnmorskan, och dom kunde inte låta mig vara kvar där när jag inte var i “active labour”. Jag förklarade att jag haft snabba förlossningar innan och ville inte åka hem, hon sa att ifall jag verkligen så kunde jag stanna fast i en annan avdelning men hon tyckte det var bättre ifall jag åkte hem. Jag kände mig som att jag var jobbig och ivägen och kände mig tvungen att åka hem.

Efter att barnmorskan gått bröt jag ihop, tårarna rann.. Ryan försökte lugna mig, men det kändes så hopplöst igen, det var precis det här jag vart så rädd för. Barnmorskan kom tillbaka och såg mig gråtandes, och Ryan förklarade vad som hänt förra förlossningen. Efter det så tyckte dom att det kanske var bättre ifall jag stannade iallafall, fast fortfarande i den andra avdelningen. Så vi blev flyttade och jag fick en jätte gullig barnmorska som lovade att lyssna på mig. Ryan åkte snabbt för att köpa lite grejer, bla byxor. Alla mina var blöta efter att vattnet läckt i omgångar. Jag kände snabbt hur värkarna blev tättare och jobbigare men väntade ett par värkar till innan jag ringde efter barnmorskan. Hon kunde känna värkarna när hon la sin hand på min mage och undrade ifall jag ville att hon skulle vänta lite eller undersöka mig nu, vi bestämde oss för att vänta fem minuter. Jag försökte ringa Ryan som inte hade någon signal så jag skickade ett meddelande och sa att värkarna började bli jobbiga. Efter ett par värkar till kände jag att det började bli rätt jobbigt så jag ringde barnmorskan igen och hon undersökte mig. 4 cm, jag fick välja ifall jag ville stanna eller flytta tillbaka till förlossningen och jag valde att flytta tillbaka. Jag kände hur fort det började gå. Påvägen tillbaka skrattade vi lite åt mina vatten pölar som fortfarande var i hissen. Tillbaka på förlossningen fick jag mitt egna rum direkt och min lustgas, jag hade till och med min egen toa, lyx! Jag fick en ny barnmorska igen och hon föreslog att jag skulle gå runt lite för att skynda på saker och ting. Det visste jag att det behövdes inte och efter ett par värkar i liggläge tror jag hon förstod det också. Jag fokuserade på min andning i lustgasen ibland pratade vi lite emellan värkarna men jag minns inte riktigt om vad. Jag frågade ifall bebis fortfarande var rygg mott rygg, barnmorskan sa att det var möjligt men hon var inte riktigt säker. Jag kände att det började närma sig jag var 9cm och började få krystvärkar. Jag kände att jag hanterade smärtan bra trots allt och visste att nu var det snart över. Jag körde på och krystade, fick lite extra kraft när barnmorskan sa att hon kunde se huvudet, krystade, krystade och ut kom huvudet 11.06 krystade igen och ut kom kroppen 11.06. Lättnad, kärlek, glädje. Det tog en timme från att dom flyttat tillbaka mig till förlossningen tills att bebis kom, och dom sa att det var tur att jag stannat annars hade jag nog fött i ett dike någonstans.

Jag är så himla tacksam mot barnmorskan vi fick, hon lyssnade på mig och litade på att jag kände min kropp. Och jag är så glad att jag fick bra förlossning, där jag kände mig trygg.

Due date

Yesterday I would of been induced, and today is our little ones due date. But I must say I’m quite glad he decided to come out on his own accord.

But the poor thing still doesn’t have a name, I’m set on one name that Ryan doesn’t like so we’re kind of at a stand still atm. It was so much easier with the other two!

Weighing him yesterday went well by the way, he’s barely lost any weight at all.


Igår skulle jag ha blivit igångsatt, idag var lillens bf. Men jag är väldigt glad att han kom ut av sig själv.

Men stackarn har fortfarande inget namn, jag är helt inställd på ett visst namn men Ryan tycker inte om det så det står lite stilla just nu. Med dom andra två var det mycket lättare!

Vägningen igår gick bra förresten han har knappt gått ner något alls.

Feed, feed, feed..

Hello! We’re fine, everything’s fine. But the majority of the days are spent breastfeeding. Feed, feed, feed. He’s a little bit jaundiced exactly like the other two where so I’m making sure I feed him with no more than 2 hours in between feeds until the jaundice is better. Right now he’s lying next to me sleeping, and I’ve not slept to bad myself actually.

Today the midwife will be coming to weigh him, I think he has lost some weight but I also think he’s started putting it back on again so hopefully it will even out. And by the way my birth story is on the way it just takes a little longer writing from my phone.


Hej! Allt är bra, vi mår bra men majoriteten av dagarna spenderas med bebis på bröstet. Amma,amma,amma. Han har lite gulsot precis som dom andra två har haft så jag är extra noga med att han ammar med som mest 2 timmar emellan tills gulsoten är bättre. Nu ligger han jämte mig och sover, och jag har faktiskt sovit helt ok inatt. Idag kommer barnmorskan för att väga honom, och jag tror nog att han har gått ner i vikt men jag tror att han börjat lägga på sig igen också så förhoppningsvis jämnar det ut sig. Förlossnings berättelsen kommer förresten snart, det tar bara lite tid när jag skriver allt på telefonen.

Post immunisations

Poor Zacks not feeling great after his immunisations yesterday. He’s got a temperature and he’s quite swollen where he got one of the shots. Swollen enough for me to get a little worried and get an appointment with the doctors. Zack got upset and showed his arm was hurting him as soon as I tried taking his jumper of at the doctors, and we ended up coming home with some antibiotics and hopefully he will feel better soon.


Stackars Zack mår inte så bra idag efter sprutorna igår. Feber och väldigt svullen i en av armarna där han blev stucken. Det är faktiskt så pass svullet att jag blev lite orolig och fick tid hos doktorn. Zack blev ledsen och visade att han hade ont såfort jag började ta av tröjan hos doktorn, så vi fick med hos antibiotika hem också hoppas vi att han mår bättre snart.

Leaving snot cave hell.

Hoping this little one is getting something to help him get better tomorrow.


Finally were all starting to feel better after what feels like an eternity of snot, ache, coughs and near enough sleepless nights. Other then Jasper, I´ll be trying to book him in for an appointment with the doctors tomorrow. But its nice that things are starting to look brighter again. Actually thought I wasn’t going to get it when everyone in the family had got it BUT me, but nope, it got me too. Oh well, tomorrow its Friday, and we are as per usual happy about Friday. Hopefully we will get out and do something fun, or seems its apparently its going to be freezing again this weekend maybe we won’t. We will just have to wait and see I suppose. Well as previously stated I will be trying to get an appointment for Jasper tomorrow, but other then that I think I will spend most of my time doing the laundry ( I don’t know about you but our washing pile grows from nowhere ), and that’s about as interesting as our Friday gets, no going out in high heels here. Thats an interesting image actually, heels, I wonder what would break first, my back or my legs? haha. Well time to go to bed, the kids come with a guarantee to wake me up early, and I suppose its always good to be as rested as possible.


Äntligen börjar vi alla bli friska, förutom Jasper det bär av till doktorn med honom imorgon tror jag nog.
Men det är skönt att det går åt rätt håll iallafall. Trodde faktiskt att jag skulle slippa när alla i familjen hade fått det förutom mig, men icke. Jaja, imorgon är det fredag och det är vi såklart glada för. Förhoppningsvis får vi komma ut och göra något roligt, men det skulle tydligen bli svinkallt igen i helgen så kanske inte. Vi får se helt enkelt. Imorgon ska jag som sagt försöka få tid hos doktorn till Jasper och sen lär det nog bli en hel del tvätt, och det är nog så intressant som min fredag kommer bli, inga klackar i taket här inte. Herregud hade jag tagit på mig klackar nu så vet jag inte vad som hade gått av först, ryggen eller benen? haha.
Nej dags att lägga sig, barnen väcker mig garanterat tidigt som vanligt. Och det är väll alltid bra att vara så utvilad som möjligt.

Getting closer.

Only 18 weeks pregnant in this picture, and I thought my bump was huge haha.


 

31 weeks pregnant, and now its not long to go at all. Think its about time I start packing my bag, so that everything is ready. It might seem early but seems Zack was born early and I remember how stressful it was to try and pack last minute whilst my waters was breaking, I just want to make sure its ready if something was to happen. We also need to buy the last few things we need for baby. Times gone so fast and so slow at the same time and I cannot wait until we have baby on the outside now. I also feel as if I need to take a few pictures of my bump soon, I never took any pictures of the other two towards the end and I regret it now.
Otherwise we’ve had an okay weekend, Ryan’s feeling a little bit wishy washy but hopefully a good night sleep will help. But Ive given most of the house a really good clean, just ours and the kids room left to go now, and I thought Id do that next weekend.
Really my body starts protesting when I start getting in to my cleaning sprees, but I really can´t stand it when its a mess, and I’m more or less addicted to the smell of my cleaning chemicals. There nothing better then the smell of a newly cleaned house and washing conditioner.


31 veckor in i graviditeten och nu är det inte långt kvar! Känner att det är dags för mig att packa väskan, så att allt är klart och redo. Det kanske verkar tidigt men med tanke på att Zack var född för tidigt och hur vi stressade för att packa väskan när mitt vatten precis hade gått så känner jag att det känns bäst att vara redo ifall att. Sen måste vi verkligen ta tag i att köpa det sista till bebis också. Tiden har gått så fort och så långsamt på samma gång, längtar tills vi har bebis på utsidan nu. Känner att jag måste försöka ta ett par bilder på magen nu snart också, tog aldrig bilder på dom andra två i slutet på graviditeten och det ångrar jag.

Annars har vi haft en ok helg, tyvärr verkar Ryan ha blivit lite krasslig nu och mår inte speciellt bra, hoppas att en god natts sömn hjälper. Men jag har storstädat mestadels av huset, bara vårt och barnens rum kvar nu och jag tänkte ta tag i det nästa helg. Egentligen så protesterar verkligen kroppen när jag kör igång och städar som jag har gjort i helgen, men jag står verkligen inte ut när det är smutsigt och oordning, och jag är helt beroende av doften av städ kemikalier haha. Finns inget bättre en lukten av nystädat, och skölj medel.

Stretch marks

This is my third pregnancy, and Ive been rather bad at putting cream on my bump to prevent any stretch marks. When I was pregnant with Zack I put cream on everyday, with Jasper it was only now and again, and in this pregnancy not at all.  When I was pregnant with Zack I used the mum & me stretch mark cream and didn’t get any stretch marks at all, but my skin is very elastic and Zack did arrive a month early. With Jasper I used the same cream and got a few stretch marks the last few weeks before I gave birth. This time Ive already got some stretch marks, and my skin feels tight and tender, so I thought it was time to invest in some creams to try and help reduce the damage to my poor belly a little bit. So Ive got two different ones this time, one is Palmers stretch mark butter, and the second one is Bio oil. I’m using the butter in the morning and the oil in the afternoon. I used it for the first time today and so far so good, my skin already feels hydrated and soft.


Det här är min tredje graviditet nu och jag har vart rätt slarvig med att smörja magen den här gången. När jag var gravid med Zack smörjde jag varje dag, med Jasper lite då och då, och i den här graviditeten inte alls. När jag var gravid med Zack så smörjde jag med Mum & me stretch mark cream, och fick inga bristningar alls. Men jag har väldigt elastisk hud, och Zack kom en månad tidigt så magen blev aldrig så jätte stor, även ifall den kändes extremt stor då. Med Jasper använde jag samma kräm att smörja med men fick en del bristningar dom sista par veckorna.  Den här gången så har jag redan fått några, och känner verkligen hur det drar och spänner i huden så jag kände att det var dags att investera i och prova något nytt att smörja magen med. Så jag har köpt och fått hem två olika, en som heter Palmers stretch mark butter, och så har jag även köpt bio oil. Någon som har några erfarenheter? Jag tänkte köra den ena på morgonen och den andra på kvällen. Jag har smörjt för första gången idag, och det känns bra iallafall, huden känns återfuktad och mjuk.