Sunday

I haven’t picked my camera up until today and I’ve barely updated any social media the last week.

As much as I enjoy social media – and it’s something I do because I enjoy it. I tend to put to much pressure on myself sometimes taking the fun out of it and making it stressful. And that’s exactly what I’ve been doing recently, so I decided to just take a break for a week and just be. And it’s certainly worked, I feel inspired with photo ideas, blog post ideas and my fingers just want to keep tapping away on my keyboard but I’m going to have to restrain myself a little because I have to be up bright and early tomorrow and if I’m honest I am really tired.

But I will be back tomorrow with a weekly evaluation, and what’s happening this week. I’ll probably end up writing a few more posts that I’ll schedule to be published throughout the week.

Continue Reading

Day before Friday

Did I get to sleep? Nah not really our little one who generally is a very good sleeper decided he was waking up at who knows what time and thought it was the perfect time for bouncing all over the bed. So guess who’s sleeping right now?. Either way I have woke up with some more energy today and I feel pretty good, there’s a new episode of riverdale today ( I hope, if they’ve skipped this week I might swear a little ) and I’ve got the majority of things that need doing done, so thumbs up to that. And I mean it’s Friday tomorrow so that alone just makes today a good day.

I tried making some sort of baking concoction of what I had at home, coincidentally the only thing I really had was baileys and it’s safe to say it was a failure. It didn’t really taste of baileys, just alcohol so yeah thumbs down to that. I’m sure the bin enjoyed it, maybe? I’m Sure it’s better than poopy nappies at least.

Yeah I’ve lost it, thinking weather a bin ?! Enjoys whatever I put in it. Think it might be time for more coffee.

Continue Reading

Coffee and me – a love story

So this week so far? Not a fan. Lack of sleep bleh.

Pretty much sums it up really. I mean thank you coffee or I would probably have been sleep parenting, I’m sure that’s a thing.

So I’m in bed nice and early tonight, hoping that I will get a decent nights sleep so that we can turn this week around tomorrow and make it a good one.

By the way Jamie is walking independently more and more, and I am so not ready.

Continue Reading

Wednesday motherhood

You know when you’ve carefully planned out what to do with the few hours of alone time after the kids has gone to sleep, and those few hours goes to actually getting the kids of to sleep instead? Yeah, that’s what happened today.

Well it’s Thursday tomorrow and all I have to say about that is YAAAAAAAS new episode of Riverdale. And hopefully I’ll get those couple of hours of alone time tomorrow, so that, maybe I can at least cross one little thing of the to-do list.

Continue Reading

Precious time

It’s just so amazing to watch our little baby grow and at the same time I just want him to keep being this little forever. He’s so happy about everything and sits and talks to us plays with his toys and is just pure joy in everyway. He’s almost four months now and before we know it it’s time to start on solid foods, and soon he will be crawling following his brothers around.

Continue Reading

My birth story

Friday the 27:th of April in the afternoon I went in for a monitoring due to reduced movements, everything looked fine but baby was measuring large so they booked me in to be induced on the third of may.

Once we got home I said to Ryan he will probably decide to make an appearance now that Ive been booked in to be induced, and sure enough at 5.30 Saturday morning my waters broke.

I woke Ryan up who phoned his dad to come and look after the kids. I spoke to labour ward who thought I could stay home a while longer, I disagreed after two previously quick deliveries I wanted to get to the hospital as soon as possible.  So off we went. After about 30 minutes on the ctg they didn’t think my contractions was regular enough and I was only 3 cm open so they wanted to send me home, and see what had happened after an hour. And this is where I started to panic. I felt as if it was Jaspers birth all over again, where no one would listen to me.  I knew that going home wasn’t a good idea, I was about to have a baby soon? I asked her to leave the ctg on for a little longer, but there was no point she said, I wasn’t in “active labour”, so they wouldn’t let me stay there. I explained that id had previously quick deliveries and didn’t want to go home. Since I really wanted to stay she offered to transfer me to a different ward for now, but she still thought it would be better if we went home. I felt in the way and like a burden, like I had to go home.

After the midwife left I broke down in tears. Ryan tried to calm me down, but it felt so hopeless again, it was this id been so afraid of. The midwife came back and saw me crying, Ryan explained what had happened last time. After that they agreed it might be better if I stayed, still in the other ward though. So we got moved and I got a new, really lovely midwife who promised she would listen to me. Ryan left to quickly buy a few things, trousers being one of them after Id soaked through all of the ones I had where my waters where still leaking on and off. It didn’t take very long before the contractions started getting more painful and regular, but I waited until id had a few more contractions before calling the midwife. She could feel me contracting when she put her hand on my belly and she asked if I wanted her to examine me now, or wait a few more minutes. We decided to wait five minutes. I tried calling Ryan who had no signal so I sent him a message saying the contractions were getting more painful. After a couple more contractions I felt like the contractions were getting quite intense, I called for the midwife again, and she came and examined me. 4 cm, I got to choose if I wanted to stay a little bit longer or head straight back to labour ward, I choose to go back to labour ward. I could feel how quickly things were escalating. On the way back we laughed at my little puddles of waters in the elevator that was still there. Back at labour ward I got my own room straight away, and my gas and air, and I even got my very own toilet! I got a new midwife again and she suggested I should walk around a little to speed things along. But I knew that wasn’t necessary and after having a couple of contractions whilst lying down I think she realised that too. I focused on my breathing with the gas and air, we spoke a little bit in-between the contractions but I can´t really remember what we spoke about. I asked if baby was still back to back, and she said it was a possibility but she wasn’t really sure. I could feel it was getting very close and I was 9 cm open and started feeling the urge to push. I felt like I dealt with the pain quite well after all and got comfort in knowing it would be over soon. I started pushing and got some motivation when the midwife said she could see the head, pushed, pushed and out came Jamies head at 11.06 pushed again and out came the body at 11.06. Relief, love, joy. It took an hour from when they moved me back to labour ward until baby was born, and they said it was a good thing I did stay or I would of probably delivered in a ditch somewhere.

I am so grateful towards the midwife we had, she listened to me and trusted that I knew my body and what I was doing, and for that I am very grateful. That I got to have a positive delivery where I felt safe.


Fredagen den 27:e April på eftermiddagen var jag inne på koll på grund av minskade foster rörelser, allt såg bra ut men bebis mätte stort så dom bokade in mig för igångsättning den 3:e maj.

När vi kommit hem sa jag till Ryan att han kommer säkert nu när jag fått tid för igångsättning och klockan 5.30 lördag morgon gick vattnet.

Jag väckte Ryan som i sin tur ringde sin pappa som kom för att ta hand om barnen. Jag pratade med förlossningen som tyckte att jag kunde stanna hemma ett tag till, det tyckte inte jag efter att ha haft snabba förlossningar innan så efter lite om och men fick vi komma in på koll.

Efter ungefär 30 minuter på ctgn tyckte dom inte att mina värkar var regelbundna nog och jag var bara 3 cm öppen. Dom tyckte att jag skulle åka hem och se hur det går efter en timme. Och här började jag få panik, det kändes som Jaspers förlossning igen, när ingen lyssnade. Jag visste att åka hem inte var en bra ide, jag skulle ju föda barn snart? Jag bad henne att lämna ctgn på lite längre, men det var ingen poäng I det sa barnmorskan, och dom kunde inte låta mig vara kvar där när jag inte var i “active labour”. Jag förklarade att jag haft snabba förlossningar innan och ville inte åka hem, hon sa att ifall jag verkligen så kunde jag stanna fast i en annan avdelning men hon tyckte det var bättre ifall jag åkte hem. Jag kände mig som att jag var jobbig och ivägen och kände mig tvungen att åka hem.

Efter att barnmorskan gått bröt jag ihop, tårarna rann.. Ryan försökte lugna mig, men det kändes så hopplöst igen, det var precis det här jag vart så rädd för. Barnmorskan kom tillbaka och såg mig gråtandes, och Ryan förklarade vad som hänt förra förlossningen. Efter det så tyckte dom att det kanske var bättre ifall jag stannade iallafall, fast fortfarande i den andra avdelningen. Så vi blev flyttade och jag fick en jätte gullig barnmorska som lovade att lyssna på mig. Ryan åkte snabbt för att köpa lite grejer, bla byxor. Alla mina var blöta efter att vattnet läckt i omgångar. Jag kände snabbt hur värkarna blev tättare och jobbigare men väntade ett par värkar till innan jag ringde efter barnmorskan. Hon kunde känna värkarna när hon la sin hand på min mage och undrade ifall jag ville att hon skulle vänta lite eller undersöka mig nu, vi bestämde oss för att vänta fem minuter. Jag försökte ringa Ryan som inte hade någon signal så jag skickade ett meddelande och sa att värkarna började bli jobbiga. Efter ett par värkar till kände jag att det började bli rätt jobbigt så jag ringde barnmorskan igen och hon undersökte mig. 4 cm, jag fick välja ifall jag ville stanna eller flytta tillbaka till förlossningen och jag valde att flytta tillbaka. Jag kände hur fort det började gå. Påvägen tillbaka skrattade vi lite åt mina vatten pölar som fortfarande var i hissen. Tillbaka på förlossningen fick jag mitt egna rum direkt och min lustgas, jag hade till och med min egen toa, lyx! Jag fick en ny barnmorska igen och hon föreslog att jag skulle gå runt lite för att skynda på saker och ting. Det visste jag att det behövdes inte och efter ett par värkar i liggläge tror jag hon förstod det också. Jag fokuserade på min andning i lustgasen ibland pratade vi lite emellan värkarna men jag minns inte riktigt om vad. Jag frågade ifall bebis fortfarande var rygg mott rygg, barnmorskan sa att det var möjligt men hon var inte riktigt säker. Jag kände att det började närma sig jag var 9cm och började få krystvärkar. Jag kände att jag hanterade smärtan bra trots allt och visste att nu var det snart över. Jag körde på och krystade, fick lite extra kraft när barnmorskan sa att hon kunde se huvudet, krystade, krystade och ut kom huvudet 11.06 krystade igen och ut kom kroppen 11.06. Lättnad, kärlek, glädje. Det tog en timme från att dom flyttat tillbaka mig till förlossningen tills att bebis kom, och dom sa att det var tur att jag stannat annars hade jag nog fött i ett dike någonstans.

Jag är så himla tacksam mot barnmorskan vi fick, hon lyssnade på mig och litade på att jag kände min kropp. Och jag är så glad att jag fick bra förlossning, där jag kände mig trygg.

Continue Reading

Getting closer.

Only 18 weeks pregnant in this picture, and I thought my bump was huge haha.


 

31 weeks pregnant, and now its not long to go at all. Think its about time I start packing my bag, so that everything is ready. It might seem early but seems Zack was born early and I remember how stressful it was to try and pack last minute whilst my waters was breaking, I just want to make sure its ready if something was to happen. We also need to buy the last few things we need for baby. Times gone so fast and so slow at the same time and I cannot wait until we have baby on the outside now. I also feel as if I need to take a few pictures of my bump soon, I never took any pictures of the other two towards the end and I regret it now.
Otherwise we’ve had an okay weekend, Ryan’s feeling a little bit wishy washy but hopefully a good night sleep will help. But Ive given most of the house a really good clean, just ours and the kids room left to go now, and I thought Id do that next weekend.
Really my body starts protesting when I start getting in to my cleaning sprees, but I really can´t stand it when its a mess, and I’m more or less addicted to the smell of my cleaning chemicals. There nothing better then the smell of a newly cleaned house and washing conditioner.


31 veckor in i graviditeten och nu är det inte långt kvar! Känner att det är dags för mig att packa väskan, så att allt är klart och redo. Det kanske verkar tidigt men med tanke på att Zack var född för tidigt och hur vi stressade för att packa väskan när mitt vatten precis hade gått så känner jag att det känns bäst att vara redo ifall att. Sen måste vi verkligen ta tag i att köpa det sista till bebis också. Tiden har gått så fort och så långsamt på samma gång, längtar tills vi har bebis på utsidan nu. Känner att jag måste försöka ta ett par bilder på magen nu snart också, tog aldrig bilder på dom andra två i slutet på graviditeten och det ångrar jag.

Annars har vi haft en ok helg, tyvärr verkar Ryan ha blivit lite krasslig nu och mår inte speciellt bra, hoppas att en god natts sömn hjälper. Men jag har storstädat mestadels av huset, bara vårt och barnens rum kvar nu och jag tänkte ta tag i det nästa helg. Egentligen så protesterar verkligen kroppen när jag kör igång och städar som jag har gjort i helgen, men jag står verkligen inte ut när det är smutsigt och oordning, och jag är helt beroende av doften av städ kemikalier haha. Finns inget bättre en lukten av nystädat, och skölj medel.

Continue Reading

18 weeks pregnant

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade om graviditeten och jag har hunnit med besök hos barnmorskan och känner nu ordentliga sparkar från bebis.

Illamåendet är helt borta och det är såklart helt fantastiskt. Brösten växer och är ömma och ju större jag blir ju värre blir ryggen. Annars har jag faktiskt inte så mycket besvär förutom lite dålig hy och tort hår, men det får jag tåla 😉

Om bara ett par veckor så är det dags för nästa ultraljud och då får vi förhoppningsvis veta kön. Och i januari måste jag göra glukosbelastning, det ser jag inte sådär jätte mycket fram emot.

It’s been a while since I did a pregnancy update. Since last time I’ve seen the midwife again and also started feeling baby kick.

The sickness is completely gone which is a big relief. My breasts are growing and tender and the bigger my bump gets the more my back hurts. At the moment this pregnancy is going pretty smooth and I don’t really feel as if I should complain about my bad skin and dry hair.

In just a couple of weeks it’s time for our next scan where we will hopefully find out the sex of the baby and in January I’m booked in for a glucose test which I’m not exactly looking forward to.

Continue Reading