Birthday prep

Idag har faktiskt vart rätt så hektiskt. Det är Jaspers födelsedag imorgon och vi hade fortfarande lite presenter att köpa + att jag skulle baka tårta och annat födelsedags fix i huset. Och med klängig bebis kändes det rätt hopplöst där ett tag, men allt blev gjort, och nu väntar jag bara på att Jasper ska somna så att jag kan slå in alla presenter.

Sålänge njuter jag av lugnet och en välförtjänt alkoholfri kopparbergs cider.


Today has actually been pretty hectic. It’s Jaspers birthday tomorrow and we still had a few presents to buy + I had to make a cake and sort some other birthday things out around the house. And with a clingy baby it felt quite hopeless there for a while, but it got done and now I’m just waiting for Jasper to go to sleep so I can wrap some presents.

In the meantime I’m enjoying the calm whilst drinking a well deserved alkohol free kopparberg cider.

Monday 14th of may

First day with Ryan back at work, and it’s actually going better then expected. Everything is so much easier whilst not being pregnant and your body is working like it’s supposed to. Of course we miss Ryan and I shed a few tears when he drove off to work but I can do this perfectly well on my own aswell.


Första dagen utan Ryan hemma och det går faktiskt över förväntan, allt känns så mycket lättare när jag inte är gravid och kroppen funkar som den ska. Vi saknar såklart Ryan och tårarna rann när han körde iväg till jobbet men jag klarar mig ju faktiskt helt galant själv också.

My birth story

Friday the 27:th of April in the afternoon I went in for a monitoring due to reduced movements, everything looked fine but baby was measuring large so they booked me in to be induced on the third of may.

Once we got home I said to Ryan he will probably decide to make an appearance now that Ive been booked in to be induced, and sure enough at 5.30 Saturday morning my waters broke.

I woke Ryan up who phoned his dad to come and look after the kids. I spoke to labour ward who thought I could stay home a while longer, I disagreed after two previously quick deliveries I wanted to get to the hospital as soon as possible.  So off we went. After about 30 minutes on the ctg they didn’t think my contractions was regular enough and I was only 3 cm open so they wanted to send me home, and see what had happened after an hour. And this is where I started to panic. I felt as if it was Jaspers birth all over again, where no one would listen to me.  I knew that going home wasn’t a good idea, I was about to have a baby soon? I asked her to leave the ctg on for a little longer, but there was no point she said, I wasn’t in “active labour”, so they wouldn’t let me stay there. I explained that id had previously quick deliveries and didn’t want to go home. Since I really wanted to stay she offered to transfer me to a different ward for now, but she still thought it would be better if we went home. I felt in the way and like a burden, like I had to go home.

After the midwife left I broke down in tears. Ryan tried to calm me down, but it felt so hopeless again, it was this id been so afraid of. The midwife came back and saw me crying, Ryan explained what had happened last time. After that they agreed it might be better if I stayed, still in the other ward though. So we got moved and I got a new, really lovely midwife who promised she would listen to me. Ryan left to quickly buy a few things, trousers being one of them after Id soaked through all of the ones I had where my waters where still leaking on and off. It didn’t take very long before the contractions started getting more painful and regular, but I waited until id had a few more contractions before calling the midwife. She could feel me contracting when she put her hand on my belly and she asked if I wanted her to examine me now, or wait a few more minutes. We decided to wait five minutes. I tried calling Ryan who had no signal so I sent him a message saying the contractions were getting more painful. After a couple more contractions I felt like the contractions were getting quite intense, I called for the midwife again, and she came and examined me. 4 cm, I got to choose if I wanted to stay a little bit longer or head straight back to labour ward, I choose to go back to labour ward. I could feel how quickly things were escalating. On the way back we laughed at my little puddles of waters in the elevator that was still there. Back at labour ward I got my own room straight away, and my gas and air, and I even got my very own toilet! I got a new midwife again and she suggested I should walk around a little to speed things along. But I knew that wasn’t necessary and after having a couple of contractions whilst lying down I think she realised that too. I focused on my breathing with the gas and air, we spoke a little bit in-between the contractions but I can´t really remember what we spoke about. I asked if baby was still back to back, and she said it was a possibility but she wasn’t really sure. I could feel it was getting very close and I was 9 cm open and started feeling the urge to push. I felt like I dealt with the pain quite well after all and got comfort in knowing it would be over soon. I started pushing and got some motivation when the midwife said she could see the head, pushed, pushed and out came Jamies head at 11.06 pushed again and out came the body at 11.06. Relief, love, joy. It took an hour from when they moved me back to labour ward until baby was born, and they said it was a good thing I did stay or I would of probably delivered in a ditch somewhere.

I am so grateful towards the midwife we had, she listened to me and trusted that I knew my body and what I was doing, and for that I am very grateful. That I got to have a positive delivery where I felt safe.


Fredagen den 27:e April på eftermiddagen var jag inne på koll på grund av minskade foster rörelser, allt såg bra ut men bebis mätte stort så dom bokade in mig för igångsättning den 3:e maj.

När vi kommit hem sa jag till Ryan att han kommer säkert nu när jag fått tid för igångsättning och klockan 5.30 lördag morgon gick vattnet.

Jag väckte Ryan som i sin tur ringde sin pappa som kom för att ta hand om barnen. Jag pratade med förlossningen som tyckte att jag kunde stanna hemma ett tag till, det tyckte inte jag efter att ha haft snabba förlossningar innan så efter lite om och men fick vi komma in på koll.

Efter ungefär 30 minuter på ctgn tyckte dom inte att mina värkar var regelbundna nog och jag var bara 3 cm öppen. Dom tyckte att jag skulle åka hem och se hur det går efter en timme. Och här började jag få panik, det kändes som Jaspers förlossning igen, när ingen lyssnade. Jag visste att åka hem inte var en bra ide, jag skulle ju föda barn snart? Jag bad henne att lämna ctgn på lite längre, men det var ingen poäng I det sa barnmorskan, och dom kunde inte låta mig vara kvar där när jag inte var i “active labour”. Jag förklarade att jag haft snabba förlossningar innan och ville inte åka hem, hon sa att ifall jag verkligen så kunde jag stanna fast i en annan avdelning men hon tyckte det var bättre ifall jag åkte hem. Jag kände mig som att jag var jobbig och ivägen och kände mig tvungen att åka hem.

Efter att barnmorskan gått bröt jag ihop, tårarna rann.. Ryan försökte lugna mig, men det kändes så hopplöst igen, det var precis det här jag vart så rädd för. Barnmorskan kom tillbaka och såg mig gråtandes, och Ryan förklarade vad som hänt förra förlossningen. Efter det så tyckte dom att det kanske var bättre ifall jag stannade iallafall, fast fortfarande i den andra avdelningen. Så vi blev flyttade och jag fick en jätte gullig barnmorska som lovade att lyssna på mig. Ryan åkte snabbt för att köpa lite grejer, bla byxor. Alla mina var blöta efter att vattnet läckt i omgångar. Jag kände snabbt hur värkarna blev tättare och jobbigare men väntade ett par värkar till innan jag ringde efter barnmorskan. Hon kunde känna värkarna när hon la sin hand på min mage och undrade ifall jag ville att hon skulle vänta lite eller undersöka mig nu, vi bestämde oss för att vänta fem minuter. Jag försökte ringa Ryan som inte hade någon signal så jag skickade ett meddelande och sa att värkarna började bli jobbiga. Efter ett par värkar till kände jag att det började bli rätt jobbigt så jag ringde barnmorskan igen och hon undersökte mig. 4 cm, jag fick välja ifall jag ville stanna eller flytta tillbaka till förlossningen och jag valde att flytta tillbaka. Jag kände hur fort det började gå. Påvägen tillbaka skrattade vi lite åt mina vatten pölar som fortfarande var i hissen. Tillbaka på förlossningen fick jag mitt egna rum direkt och min lustgas, jag hade till och med min egen toa, lyx! Jag fick en ny barnmorska igen och hon föreslog att jag skulle gå runt lite för att skynda på saker och ting. Det visste jag att det behövdes inte och efter ett par värkar i liggläge tror jag hon förstod det också. Jag fokuserade på min andning i lustgasen ibland pratade vi lite emellan värkarna men jag minns inte riktigt om vad. Jag frågade ifall bebis fortfarande var rygg mott rygg, barnmorskan sa att det var möjligt men hon var inte riktigt säker. Jag kände att det började närma sig jag var 9cm och började få krystvärkar. Jag kände att jag hanterade smärtan bra trots allt och visste att nu var det snart över. Jag körde på och krystade, fick lite extra kraft när barnmorskan sa att hon kunde se huvudet, krystade, krystade och ut kom huvudet 11.06 krystade igen och ut kom kroppen 11.06. Lättnad, kärlek, glädje. Det tog en timme från att dom flyttat tillbaka mig till förlossningen tills att bebis kom, och dom sa att det var tur att jag stannat annars hade jag nog fött i ett dike någonstans.

Jag är så himla tacksam mot barnmorskan vi fick, hon lyssnade på mig och litade på att jag kände min kropp. Och jag är så glad att jag fick bra förlossning, där jag kände mig trygg.

Due date

Yesterday I would of been induced, and today is our little ones due date. But I must say I’m quite glad he decided to come out on his own accord.

But the poor thing still doesn’t have a name, I’m set on one name that Ryan doesn’t like so we’re kind of at a stand still atm. It was so much easier with the other two!

Weighing him yesterday went well by the way, he’s barely lost any weight at all.


Igår skulle jag ha blivit igångsatt, idag var lillens bf. Men jag är väldigt glad att han kom ut av sig själv.

Men stackarn har fortfarande inget namn, jag är helt inställd på ett visst namn men Ryan tycker inte om det så det står lite stilla just nu. Med dom andra två var det mycket lättare!

Vägningen igår gick bra förresten han har knappt gått ner något alls.

Feed, feed, feed..

Hello! We’re fine, everything’s fine. But the majority of the days are spent breastfeeding. Feed, feed, feed. He’s a little bit jaundiced exactly like the other two where so I’m making sure I feed him with no more than 2 hours in between feeds until the jaundice is better. Right now he’s lying next to me sleeping, and I’ve not slept to bad myself actually.

Today the midwife will be coming to weigh him, I think he has lost some weight but I also think he’s started putting it back on again so hopefully it will even out. And by the way my birth story is on the way it just takes a little longer writing from my phone.


Hej! Allt är bra, vi mår bra men majoriteten av dagarna spenderas med bebis på bröstet. Amma,amma,amma. Han har lite gulsot precis som dom andra två har haft så jag är extra noga med att han ammar med som mest 2 timmar emellan tills gulsoten är bättre. Nu ligger han jämte mig och sover, och jag har faktiskt sovit helt ok inatt. Idag kommer barnmorskan för att väga honom, och jag tror nog att han har gått ner i vikt men jag tror att han börjat lägga på sig igen också så förhoppningsvis jämnar det ut sig. Förlossnings berättelsen kommer förresten snart, det tar bara lite tid när jag skriver allt på telefonen.

Life lately – summary

First couple of test shots with my new nikkor 50mm.


Its been a little while again, theres not been allot going on but theres been good and bad days.
I thought I would do a quick summary.
– I’m still pregnant, although I did spend this morning at the hospital with some pains thats apparently due to a big baby. So if babys not made an appearance by then I’m having a stretch and sweep next week.
– We´ve had a few struggles with Zack just recently, we end up with allot of misunderstandings and everyone ends up feeling upset. But we’ve made some changes in his routine which seem to have made a big difference so the last few days have been good.
– Ive had a birthday, I’m now 24 years old and soon to be a mother of three. I also got a new lens for my birthday and we went clothes shopping for me and the kids.

I actually decided after allot of consideration, that it was okay that I spent a little bit of money on myself for a change, so I ended up getting some clothes and some skincare products. Aswell as a few necessities for the kids of course. I´ll photograph some of it and show you.

But for now its time for me to go to bed again, it will be an early morning as usual for me, and once baby is here it will be even earlier.


Nu var det ett litet tag sen igen, det är inte mycket som hänt men det har vart tuffare dagar och bättre dagar ifall man säger så.
Så vi kör en liten snabb sammanfattning tycker jag.
– Jag är fortfarande gravid, spenderade dock morgonen på förlossningen igen med magsmärtor som tydligen beror på för stor bebis. Så ifall den lilla inte tittat ut innan dess så blir det hinnsvepning nästa vecka.
– Vi har haft det lite tufft med Zack det senaste, det blir missförstånd och alla blir ledsna. Men nu har vi gjort lite ändringar i vissa rutiner som verkar göra stor skillnad och dom senaste dagarna har vart bra.
– Jag har fyllt år, nu är jag 24 år gammal och snart tre barns mamma. Blev även ett nytt objektiv i födelsedags present, och lite shopping till både mig och barnen.

Jag bestämde mig faktiskt efter mycket om och men att det var okej att jag spenderade lite pengar på mig själv för en gångs skull, så det blev lite kläder och lite hudvårds produkter faktiskt. Sen blev det en del nödvändigt till barnen också såklart. Tänkte att jag kan ta lite bilder och visa er sen.

Nu är det iallafall dags för mig att gå och lägga mig igen, det blir tidig uppstigning som vanligt för mig, och tidigare lär det bli när bebis kommer.

2-3 cm

What a weekend! And I don’t mean that in a positive way either. But lets start with something positive. Zacks back to being himself again, the swelling in his arm has gone down completely and hes got a normal temperature again, so were really happy about that.
I was in hospital Saturday night and at that point I was dilated 1 cm, and they wanted me to stay over night. I didn´t think that was necessary so I discharged myself and went home. However yesterday morning I lost part of my mucus plug, so I phoned in and they wanted me to go back to get checked out. And at that point I was 2-3 cm. So now were just waiting for whenever this little ones going to decide to come out.  And obviously its a positive thing that babies going to be with us soon, I’m just not a big fan of going in and out of hospital.
Today Ive been starting to thoroughly clean the house I have got quite allot done today, but I still have quite a few things left to get done. Now that I’m feeling better and babys arrival is getting close I really want to get the house spotless.
But for now I’m going to go to sleep, need to make sure I have energy for whatever happens next.


Vilken helg! Och då menar jag inte på ett positivt sätt. Men vi kan väll börja med något positivt och det är att Zack mår bra, svullnaden har gått ner och han har ingen feber längre, så det är vi såklart jätte glada för.
Jag var inne på sjukhuset i lördags kväll och då var jag öppen 1 cm och dom ville att jag skulle stanna över natten. Men jag tyckte inte att det behövdes så jag skrev ut mig själv. Sen igår så ringde jag för att en del av slemproppen gått, så då ville dom att jag skulle komma tillbaka in på koll. Då var jag 2-3 cm. Så nu får vi bara vänta och se när bebis bestämmer sig för att komma ut. Det är såklart positivt att bebis kommer snart, men jag hatar att åka in och ut från sjukhuset.
Idag har jag börjat stor städa ordentligt här hemma, har fått en hel del gjort, men har fortfarande en del kvar att göra också. Nu när jag mår lite bättre och bebis ankomst närmar sig så vill jag verkligen få huset skinande rent.
Men nu så ska jag faktiskt sova, se till att jag har energi för vad som en händer.

Happier days

 

 

Picture of Zack, from when he was a baby.


Finally I can start updating a little bit more in here again! Ive had trouble with deciding wether or not I want to write about Zacks autism, and now whilst we´ve been in the middle of going to different appointments and processing everything its been very hard for me too write about other things and not to mention whats happening with Zack. It doesn’t exactly feel right excluding writing about him all together, I want to write about and include him in everything. I asked Ryan what his thoughts were about it and he was okay with it. So now I feel as if I can start doing this properly again. There are so many things I have to write about, How did Zack really get on at nursery? Whats the relationship between Zack and Jasper like? and so on. And I’m sure I will be writing about it all very soon, well unless baby arrives before I get there. Either way I feel really happy, the blogs my thing, my alone time and Ive really missed it.


Nu blir det äntligen lite bättre uppdatering här inne igen! Jag har haft svårt för att bestämma mig om jag ville skriva om Zacks autism, och nu när vi har varit mitt uppe i utredningar och att bearbeta allt det här så har det vart väldigt svårt för mig att skriva om andra saker och att utelämna vad som händer med Zack, för det känns såklart inte rätt heller, jag vill ju skriva om och inkludera honom i allt också. Jag tog upp frågan med Ryan också häromdagen om vad han tycker, och han var helt okej med det. Så nu känns det som om att jag kan komma igång ordentligt här igen.  Det är så mycket jag vill skriva om nu, hur gick det egentligen för Zack på förskolan? Hur relationen mellan Zack och Jasper är osv. Och det kommer nog snart, ifall inte bebis tittar ut innan jag hunnit skriva om det vill säga. Känner mig väldigt glad, bloggen är min egen tid och det har jag verkligen saknat!