Things I’m looking forward to doing when I’m not pregnant.

  • Sova på rygg, på magen och utan att behöva vakna och kissa flera gånger om natten.
  • Att färga håret, vet att man kan göra det när man är gravid också, men jag har valt att vänta tills efter.
  • Att kunna röra mig normalt igen, dansa och busa med barnen ordentligt.
  • Få tillbaka min kropp och börja träna lite smått.
  • Smutta på ett litet glas baileys, mums.
  • Kunna köpa nya kläder utan att känna att det är ett totalt slöseri med pengar.
  • Och såklart att få gosa med bebis.

  • Sleeping on my back, on my stomach and not having to pee several times every night.
  • Colouring my hair, I know you can do this whilst pregnant, but Ive choose to wait until after.
  • Being able to move around normally again, and being able to dance and play with the kids.
  • Getting my body back, and start working out a little bit.
  • Enjoying a small glas of baileys, yum.
  • Being able to buy new clothes without feeling its a complete waste of money.
  • And of course baby cuddles.

 

Continue Reading

Getting closer and closer.

Were starting to get very close to babies arrival. And to be completely honest, I’m very very ready. Its still a little bit to early and were hoping baby will stay on the inside for a little bit longer but like my midwife said last time – ill see you in two weeks, well thats if baby keeps on the inside for that long. Either way we are more or less ready now, Ive washed more or less all the clothes and the new carseats arrive tomorrow, Ive also packed my bag, well as much as I can anyway.  I really don’t feel well at all at the minute, and this is definitely my last pregnancy, I’m not putting my body through this again. I feel pretty done.
Today we went in to town for a little while, as usual I was stubborn and insisted on going. But soon got to regret that when I ended up in so much pain I wanted to cry, I have never before felt sick because of pain, but today was a first. I think ill have to start listening to my body a little bit more and to Ryan, hes been telling me to slow down for a while now, but I’m just really stubborn I guess.
I’m currently transferring all my pictures from iPhone on to my external hard drive so that Ive got some space on my phone for new pictures. Phone storage fills up way too quick. And whilst I’m at it I’m cleaning up a little bit on my desktop aswell.


Nu börjar det verkligen närma sig bebis ankomst. Och för att vara helt ärlig så är jag så otroligt redo nu. Det är fortfarande lite väll tidigt och vi hoppas att bebis håller sig i magen ett litet tag till men som min barnmorska sa senast – vi ses om två veckor, ja ifall bebis håller sig inne så länge vill säga. Nåja nu är det mesta redo iallafall, jag har tvättat i princip alla kläder, vi har köpt nya bilbarnstolar som kommer imorgon, och jag har väll packat i princip allt jag kan i förlossnings väskan. Jag mår verkligen inte alls bra nu, och det här är definitivt min sista graviditet, jag utsätter mig inte för det här något mer nu. Jag är klar helt enkelt.
Idag skulle vi in till stan en liten stund, jag är envis och vill såklart med ut och få se något annat en bara fyra väggar. Men fick snart ångra det beslutet när jag fick så himla ont att jag bara ville gråta, jag har aldrig i mitt liv mått illa pågrund av smärta innan men idag var alltså första gången. Jag får nog ta och börja lyssna lite mer på kroppen, och på Ryan. Han har klagat på mig att jag måste ta det lite lugnare ett bra tag nu, men jag är som vanligt väldigt envis.
Jag håller på och för över alla bilder från min telefon till en extern hårddisk så att jag har plats att ta nya bilder. Minnet blir fullt så himla fort. Och medans jag håller på så passar jag på att städa lite på skrivbordet på datorn också.

Continue Reading

Not ready yet

Its been a few less-enjoyable days. Ive been to labour ward twice. It started with some reduced movement, and after having a ctg babies movements picked up but they picked up on some contractions so I had an examination to make sure my cervix was still closed and that I hadn’t gone into premature labour. Eventually I could go home, but seems Ive had a preemie baby before I have to be extra cautious and make sure I phone in if theres any changes. And today I saw my midwife whom after feeling some contractions whilst I was there sent me straight to labour ward. They did another ctg showing an active, happy baby, but also contractions. So I had to have another speculum done and luckily the cervix was closed so I could go home again. Hopefully baby will stay in there for atleast another week, but we will just have to wait and see what happens.


Det har vart ett par jobbiga dagar nu. Jag har vart inne på förlossningen två gånger. Det började med att lillen i magen inte riktigt var lika aktiv i magen som vanligt, och efter att ha fastställt att lillen mådde bra så märkte dom istället att jag hade värkar. Så det blev ytterligare undersökningar för att kolla ifall jag hade öppnat mig något, och vara säkra på att förlossningen inte startat. Eftersom att jag tidigare har fött barn för tidigt så ville dom att jag skulle ringa ifall det blev lite mer smärtsamt eller ifall värkarna kom mer regelbundet. Idag så var jag hos barnmorskan som kände några värkar under tiden jag var där och hon skickade mig direkt till förlossningen där dom gjorde ett ctg igen, lillen mår prima, men där syns värkar så dom undersöker mig igen men jag har fortfarande inte öppnat mig något som tur är. Så nu är det till att ringa in såfort/ifall något ändras. Jag tycker nog att bebis får stanna minst en vecka till, så att vi hinner komma till vecka 36 (samma vecka som Zack föddes). Men vi får väll se vad som händer helt enkelt.

Continue Reading

Gender reveal

Its actually a whole ten weeks ago since we found out the sex of the baby. And its a boy? maybe. Yeah we actually don’t know with one hundred percent certainty what it is. Baby had his or her legs crossed and we got the answer that she thinks its a boy. In other words we don’t know for sure. But I’m actually pretty sure its a boy anyway, I thought so before the scan and I still think so now, and seems Ive been right about the other two, I see no reason to doubt myself. But were going for another ultrasound in a few weeks time.


Nu var det ju faktiskt hela tio veckor sedan vi fick reda på könet. Och det är en kille?, kanske. Ja vi vet faktiskt inte hundra procent säkert, bebis låg med benen i kors och vi fick svaret att hon trodde att det var en kille. Så vi vet inte riktigt. Jag är faktiskt rätt säker endån på att det är en kille, jag var säker på det innan ultraljudet och känner mig fortfarande väldigt säker på det. Jag kände mig rätt så säker på könen med dom andra två, och hade rätt så jag litar på mig själv. Men vi ska på ultraljud igen om ett par veckor så då kanske vi får veta säkert.

Continue Reading

Getting closer.

Only 18 weeks pregnant in this picture, and I thought my bump was huge haha.


 

31 weeks pregnant, and now its not long to go at all. Think its about time I start packing my bag, so that everything is ready. It might seem early but seems Zack was born early and I remember how stressful it was to try and pack last minute whilst my waters was breaking, I just want to make sure its ready if something was to happen. We also need to buy the last few things we need for baby. Times gone so fast and so slow at the same time and I cannot wait until we have baby on the outside now. I also feel as if I need to take a few pictures of my bump soon, I never took any pictures of the other two towards the end and I regret it now.
Otherwise we’ve had an okay weekend, Ryan’s feeling a little bit wishy washy but hopefully a good night sleep will help. But Ive given most of the house a really good clean, just ours and the kids room left to go now, and I thought Id do that next weekend.
Really my body starts protesting when I start getting in to my cleaning sprees, but I really can´t stand it when its a mess, and I’m more or less addicted to the smell of my cleaning chemicals. There nothing better then the smell of a newly cleaned house and washing conditioner.


31 veckor in i graviditeten och nu är det inte långt kvar! Känner att det är dags för mig att packa väskan, så att allt är klart och redo. Det kanske verkar tidigt men med tanke på att Zack var född för tidigt och hur vi stressade för att packa väskan när mitt vatten precis hade gått så känner jag att det känns bäst att vara redo ifall att. Sen måste vi verkligen ta tag i att köpa det sista till bebis också. Tiden har gått så fort och så långsamt på samma gång, längtar tills vi har bebis på utsidan nu. Känner att jag måste försöka ta ett par bilder på magen nu snart också, tog aldrig bilder på dom andra två i slutet på graviditeten och det ångrar jag.

Annars har vi haft en ok helg, tyvärr verkar Ryan ha blivit lite krasslig nu och mår inte speciellt bra, hoppas att en god natts sömn hjälper. Men jag har storstädat mestadels av huset, bara vårt och barnens rum kvar nu och jag tänkte ta tag i det nästa helg. Egentligen så protesterar verkligen kroppen när jag kör igång och städar som jag har gjort i helgen, men jag står verkligen inte ut när det är smutsigt och oordning, och jag är helt beroende av doften av städ kemikalier haha. Finns inget bättre en lukten av nystädat, och skölj medel.

Continue Reading

Stretch marks

This is my third pregnancy, and Ive been rather bad at putting cream on my bump to prevent any stretch marks. When I was pregnant with Zack I put cream on everyday, with Jasper it was only now and again, and in this pregnancy not at all.  When I was pregnant with Zack I used the mum & me stretch mark cream and didn’t get any stretch marks at all, but my skin is very elastic and Zack did arrive a month early. With Jasper I used the same cream and got a few stretch marks the last few weeks before I gave birth. This time Ive already got some stretch marks, and my skin feels tight and tender, so I thought it was time to invest in some creams to try and help reduce the damage to my poor belly a little bit. So Ive got two different ones this time, one is Palmers stretch mark butter, and the second one is Bio oil. I’m using the butter in the morning and the oil in the afternoon. I used it for the first time today and so far so good, my skin already feels hydrated and soft.


Det här är min tredje graviditet nu och jag har vart rätt slarvig med att smörja magen den här gången. När jag var gravid med Zack smörjde jag varje dag, med Jasper lite då och då, och i den här graviditeten inte alls. När jag var gravid med Zack så smörjde jag med Mum & me stretch mark cream, och fick inga bristningar alls. Men jag har väldigt elastisk hud, och Zack kom en månad tidigt så magen blev aldrig så jätte stor, även ifall den kändes extremt stor då. Med Jasper använde jag samma kräm att smörja med men fick en del bristningar dom sista par veckorna.  Den här gången så har jag redan fått några, och känner verkligen hur det drar och spänner i huden så jag kände att det var dags att investera i och prova något nytt att smörja magen med. Så jag har köpt och fått hem två olika, en som heter Palmers stretch mark butter, och så har jag även köpt bio oil. Någon som har några erfarenheter? Jag tänkte köra den ena på morgonen och den andra på kvällen. Jag har smörjt för första gången idag, och det känns bra iallafall, huden känns återfuktad och mjuk.

Continue Reading

Slowing down.

Life right now is basically just trying to take it easy. Ended up going to labour ward again on Sunday, everything’s okay with baby but my bodies starting to tell me that it’s time to start slowing down. Baby is now head down aswell and I’m a little bit worried about going into premature labour. Zack was a preemie and the difference between him and Jasper was huge although the difference was only a couple of weeks.

To change subject completely we finally got something new to put on our window ledge, I just love cactuses.


Livet består just nu av att försöka ta det lugnt bara. Det blev ett besök hos förlossningen igen i söndags, allt är bra med bebis men min kropp börjar väll säga till att det är dags att lugna ner sig lite. Nu ligger bebis med huvudet ner också och jag är väll lite orolig att förlossningen ska starta för tidigt. Zack var ju prematur och skillnaden mellan honom och Jasper var enorm trots att det bara skilde ett par veckor.

För att helt byta ämne så har vi äntligen hittat något nytt för fönsterkarmen här hemma, älskar kaktusar.

Continue Reading

When I first became a mother.

Its a little bit blurry now, everything that happened when Zack came in to the world, but we will see how much I can remember. Me and Ryan was sitting on the sofa watching tv, Ryan was home from work with a flu type bug. I was only 36 weeks gone on the day, so when I felt a big crunch I panicked. Id said for a long time that I thought baby would be born before my due date, but barely believed it myself seems most first time mums deliver after their due date. Either way, I said to Ryan that I thought my water had broke, he just looked at me with a confused face, he couldn’t see any water anywhere? I’m serious I said and stood up and a waterfall appeared from between my legs, true movie style. Still panicked I phoned the labour ward, without an answer, i tried several times and still no answer. With the panic escalating I phoned my midwife who calmed me down and got me to try again on a different number ( best midwife ever, really miss her ). Whilst I was on the phone Ryan quickly went to the shop down the road to pick up a few things, seems we was very unprepared and I hadn’t even packed my bag yet. Labour ward finally answered and told us to come in. When we got there I got hooked up to the fetal monitor, and it was showing regular contractions, however I didn’t feel them at that point. After I while I started feeling them, but it wasn’t bad enough for it to bother me. I can’t quite remember how long it took but after a while I had dilated enough to get my own room and some gas and air. It worked very well for me and I got into it straight away. I was happy with the gas and air for a long time but, when it really started getting bad I asked for pethidine, which sadly I didn’t think helped at all with the pain, however it made me feel more relaxed and very sleepy. Every time I had a contraction the cord got cut off and Zacks heartbeat slowed down, allot. However at the end of every contraction it got back up again. I know there was talk about a c-section for a while, but I didn’t really keep up with what was said I was too much in my own little bubble, focusing on dealing with the pain. I remember that I was put on a drip, and they put a catheter in, however I can´t quite remember exact reasons why. When it was finally time to push I was so in my own world and focusing on relaxing through the contractions that the midwife had to tell Ryan to take the gas and air off me, however I wouldn’t let go but started pushing properly and it didn’t take long before our beautiful boy was born. A resuscitation team came running in seems he was a preemie but he was absolutely fine, and didn’t need any help. He was the most beautiful little baby we had ever seen and Ryan cried whilst I was just exhausted. I got a grade 2 tear, and was stitched up for a very long time, and after it was all done I went to the toilet and passed out. And on the third day at the hospital they let us go home, and the first time at home can have its own post.


Det är tyvärr lite suddigt nu, hur Zacks förlossning gick till, men vi märker hur mycket jag minns. Jag och Ryan satt hemma i soffan och kollade på tv, Ryan var sjuk och hemma från jobbet. Jag var bara 36 veckor gången så när jag kände hur det knakade till i magen fick jag först panik. Jag hade sagt länge att jag trodde att bebis skulle bli född tidigare en bf, men trodde knappt på mig själv då första gångare oftast går över tiden. Iallafall så sa jag till Ryan att jag trodde att mitt vatten hade gått, han såg bara ut som ett stort frågetecken, han såg inget blött någonstans? Jag skojar inte sa jag och ställde mig upp och vattnet verkligen forsade ut. I panik försökte jag ringa förlossningen som inte svarade, medans Ryan sprang iväg för att köpa lite grejer, vi hade ju inte ens börjat packa väskan! När jag inte fick tag på förlossningen så ringde jag min barnmorska som lugnade ner mig och sa att jag skulle försöka igen (VÄRLDENS bästa barnmorska saknar verkligen henne).  Nästa gång jag ringde så svarade dom iallafall och bad oss komma in. Väll där började jag tydligen få verkar som jag själv inte kände alls, men efter ett tag så började det göra lite ont, men inte så att det störde mig. Jag minns inte riktigt hur lång tid det tog men jag hade tillslut öppnat mig såpass att jag fick ett eget rum iallafall. Jag fick lustgas och det funkade väldigt bra för mig, och jag var nöjd med det ett bra tag, men när det började göra riktigt ont bad jag om pethidine, vilket som jag tyvärr inte tyckte funkade speciellt bra alls, jag blev bara lite mer avslappnad och trött. Navelsträngen blev klämd varje gång jag fick en värk och Zacks hjärtslag blev väldigt långsamma, det var prat om kejsarsnitt ett tag men jag hängde inte så mycket med i vad som blev sagt, jag var så inne i mig själv och att jobba med värkarna och smärtan. Jag minns att jag fick dropp och att dom satte in en kateter, men jag minns inte riktigt varför.  När det var dags att börja krysta så var jag så inne i lustgasen att jag bara slappnade av igenom värkarna, barnmorskan sa till Ryan att ta lustgasen ifrån mig men jag vägrade. Och fick krystat iallafall, och det tog inte speciellt lång tid innan han var ute. Jag sprack lite, grad 2 tror jag dom sa att det var. Världens finaste lilla kille hade vi fått, Ryan grät och jag var bara helt slut. Efter att jag hade blivit sydd i vad som kändes som en evighet så skulle jag gå på toaletten, men han inte sitta ner innan jag svimmade. Tre dygn tror jag vi var på sjukhuset innan vi fick åka hem. Och tiden efter förlossningen kan få ett eget inlägg.

Continue Reading

Lifesign

 

Its been a while since I wrote anything now, everything went well at the hospital and babys still safe in my belly. I feel about ready to give birth though, like baby could arrive any day now. We will just have to hope that he/she stays in there a little while longer. I got the results from my latest blood test today, it shows that I am a little bit low on iron, which explains why Ive been so tired lately. So ill be starting on iron tablets and hopefully that will help. Other then that its pretty boring around here, I’m getting less and less mobile everyday and were just waiting for Ryan to start working normal hours again. I feel like such a boring and useless mother right now. But I’m trying to think that its not far to go now and once babys on the outside and my bodys had chance to recover I will be back to my normal self again, and can be a better mum again.


Det var ett litet tag sen jag skrev något nu, allt gick bra på sjukhuset och bebis är fortfarande i magen. Jag känner mig dock redo att föda, som att bebis skulle kunna komma vilken dag som helst, men vi får hoppas att hon/han stannar inne ett tag till. Jag fick resultaten från mitt senaste blodprov idag, tydligen är mitt järn värde lite lågt vilket som förklarar varför jag vart så himla trött. Så jag ska börja ta järn tabletter så får vi hoppas att det hjälper. I övrigt så är det rätt tråkigt här hemma, jag blir mindre och mindre rörlig för varje dag som går och vi bara väntar på att Ryan ska börja jobba normala timmar på jobbet igen. Jag känner mig så usel och otillräcklig som mamma just nu, och tänker att jag är så tråkig hela tiden. Men jag får försöka tänka att det är bara så ett litet tag till, när bebis kommer och kroppen börjar återhämta sig igen så återgår jag till mitt normala själv igen och kan vara en mycket bättre mamma.

 

Continue Reading

Here again.

Just nu befinner jag mig på sjukhuset, jag har haft ont en del och läckt lite vätska ett par dagar så efter besöket hos barnmorskan idag så skickade hon mig till förlossningen. Jag har legat med monitorn ett bra tag nu, och bebis verkar må bra iallafall. Snart kommer jag få se en doktor och förhoppningsvis får jag åka hem igen. I


Right now I’m at the hospital, I’ve been having some pain for a while and I’ve been leaking some fluid for a few days. So after my appointment with the midwife she sent me to labour ward. I’ve been on the monitor for a while now and baby seems happy and healthy. Soon I’ll be seeing a doctor and hopefully I can go home.

Continue Reading