Leaving snot cave hell.

Hoping this little one is getting something to help him get better tomorrow.

Finally were all starting to feel better after what feels like an eternity of snot, ache, coughs and near enough sleepless nights. Other then Jasper, I´ll be trying to book him in for an appointment with the doctors tomorrow. But its nice that things are starting to look brighter again. Actually thought I wasn’t going to get it when everyone in the family had got it BUT me, but nope, it got me too. Oh well, tomorrow its Friday, and we are as per usual happy about Friday. Hopefully we will get out and do something fun, or seems its apparently its going to be freezing again this weekend maybe we won’t. We will just have to wait and see I suppose. Well as previously stated I will be trying to get an appointment for Jasper tomorrow, but other then that I think I will spend most of my time doing the laundry ( I don’t know about you but our washing pile grows from nowhere ), and that’s about as interesting as our Friday gets, no going out in high heels here. Thats an interesting image actually, heels, I wonder what would break first, my back or my legs? haha. Well time to go to bed, the kids come with a guarantee to wake me up early, and I suppose its always good to be as rested as possible.

Äntligen börjar vi alla bli friska, förutom Jasper det bär av till doktorn med honom imorgon tror jag nog.
Men det är skönt att det går åt rätt håll iallafall. Trodde faktiskt att jag skulle slippa när alla i familjen hade fått det förutom mig, men icke. Jaja, imorgon är det fredag och det är vi såklart glada för. Förhoppningsvis får vi komma ut och göra något roligt, men det skulle tydligen bli svinkallt igen i helgen så kanske inte. Vi får se helt enkelt. Imorgon ska jag som sagt försöka få tid hos doktorn till Jasper och sen lär det nog bli en hel del tvätt, och det är nog så intressant som min fredag kommer bli, inga klackar i taket här inte. Herregud hade jag tagit på mig klackar nu så vet jag inte vad som hade gått av först, ryggen eller benen? haha.
Nej dags att lägga sig, barnen väcker mig garanterat tidigt som vanligt. Och det är väll alltid bra att vara så utvilad som möjligt.

Thursday the first of March

Good evening, I’m already feeling ready to go to bed, but I’m keeping awake for a little bit longer just to spend some more time with Ryan, not that were doing anything together but that doesn´t matter, its nice just to be in his company.
I got to go out and play with Zack in the snow tonight, which was very appreciated but Zack, nice for him to not have Jasper around and have mummy to himself sometimes. Jasper got to skip out on the snow and stayed indoors with daddy instead. If the weather keeps on going like this I’m sure we will get more opportunities to play in the snow, and ill see if I can convince Jasper to dislike the snow a little less.
I had some horrible stomach pains this morning and I actually got quite scared, thankfully it passed quite quickly but ive had some minor pains on and off all day. Hopefully a good nights sleep will help, not that its easy to get one of those when your pregnant.

Godkväll, känner mig redan rätt så redo att gå och lägga migmen håller mig vaken lite till för att få spendera lite mer tid med Ryan inte för att vi gör något gemensamt men det spelar ingen roll, skönt att bara få ha hans sällskap.
Jag fick ut och lekt lite med Zack i snön ikväll, och det var väldigt uppskattat av Zack, skönt för honom att få slippa Jasper ibland och få mamma lite för sig själv. Jasper fick slippa att gå ut i snön och stanna inne med pappa istället. Fortsätter vädret såhär så får vi säkert fler tillfällen och då kanske jag kan övertala Jasper att tycka mindre illa om snön.
Hade förresten världens magsmärtor imorse och blev faktiskt riktigt rädd, tack och lov så gick det över snabbt men jag har haft lite ont då och då sen dess, förhoppningsvis hjälper en god natts sömn, inte för att det är lätt att få det när man är gravid.

Snowy days

We got some snow today, and tried to get out to have a little play. But Jasper remembered how much he hates snow and started screaming and crying as soon as we got out. So it was basically straight back in again. I felt very sorry for poor Zack who wanted to play in the snow. Really wish I could be at two places at once sometimes.  Ive never met anyone who hates the snow like Jasper does, he likes to point and look at it but as soon as he puts his feet in it he doesn’t like it anymore.

Vi fick lite snö idag och försökte oss ut för att leka en liten stund, men Jasper kom på att han hatar snö, och började gråta och skrika så fort han kom ut. Det blev alltså inte så mycket lekande i snön, och jag tyckte väldigt synd om stackars Zack, önskade verkligen att jag kunde dela mig i två ibland.  Aldrig träffat någon som tycker så illa om snö som Jasper, han tycker om att peka och kolla på den, men såfort han ska gå i snön själv så tycker han inte om den längre.

Slowing down.

Life right now is basically just trying to take it easy. Ended up going to labour ward again on Sunday, everything’s okay with baby but my bodies starting to tell me that it’s time to start slowing down. Baby is now head down aswell and I’m a little bit worried about going into premature labour. Zack was a preemie and the difference between him and Jasper was huge although the difference was only a couple of weeks.

To change subject completely we finally got something new to put on our window ledge, I just love cactuses.

Livet består just nu av att försöka ta det lugnt bara. Det blev ett besök hos förlossningen igen i söndags, allt är bra med bebis men min kropp börjar väll säga till att det är dags att lugna ner sig lite. Nu ligger bebis med huvudet ner också och jag är väll lite orolig att förlossningen ska starta för tidigt. Zack var ju prematur och skillnaden mellan honom och Jasper var enorm trots att det bara skilde ett par veckor.

För att helt byta ämne så har vi äntligen hittat något nytt för fönsterkarmen här hemma, älskar kaktusar.

When I first became a mother.

Its a little bit blurry now, everything that happened when Zack came in to the world, but we will see how much I can remember. Me and Ryan was sitting on the sofa watching tv, Ryan was home from work with a flu type bug. I was only 36 weeks gone on the day, so when I felt a big crunch I panicked. Id said for a long time that I thought baby would be born before my due date, but barely believed it myself seems most first time mums deliver after their due date. Either way, I said to Ryan that I thought my water had broke, he just looked at me with a confused face, he couldn’t see any water anywhere? I’m serious I said and stood up and a waterfall appeared from between my legs, true movie style. Still panicked I phoned the labour ward, without an answer, i tried several times and still no answer. With the panic escalating I phoned my midwife who calmed me down and got me to try again on a different number ( best midwife ever, really miss her ). Whilst I was on the phone Ryan quickly went to the shop down the road to pick up a few things, seems we was very unprepared and I hadn’t even packed my bag yet. Labour ward finally answered and told us to come in. When we got there I got hooked up to the fetal monitor, and it was showing regular contractions, however I didn’t feel them at that point. After I while I started feeling them, but it wasn’t bad enough for it to bother me. I can’t quite remember how long it took but after a while I had dilated enough to get my own room and some gas and air. It worked very well for me and I got into it straight away. I was happy with the gas and air for a long time but, when it really started getting bad I asked for pethidine, which sadly I didn’t think helped at all with the pain, however it made me feel more relaxed and very sleepy. Every time I had a contraction the cord got cut off and Zacks heartbeat slowed down, allot. However at the end of every contraction it got back up again. I know there was talk about a c-section for a while, but I didn’t really keep up with what was said I was too much in my own little bubble, focusing on dealing with the pain. I remember that I was put on a drip, and they put a catheter in, however I can´t quite remember exact reasons why. When it was finally time to push I was so in my own world and focusing on relaxing through the contractions that the midwife had to tell Ryan to take the gas and air off me, however I wouldn’t let go but started pushing properly and it didn’t take long before our beautiful boy was born. A resuscitation team came running in seems he was a preemie but he was absolutely fine, and didn’t need any help. He was the most beautiful little baby we had ever seen and Ryan cried whilst I was just exhausted. I got a grade 2 tear, and was stitched up for a very long time, and after it was all done I went to the toilet and passed out. And on the third day at the hospital they let us go home, and the first time at home can have its own post.

Det är tyvärr lite suddigt nu, hur Zacks förlossning gick till, men vi märker hur mycket jag minns. Jag och Ryan satt hemma i soffan och kollade på tv, Ryan var sjuk och hemma från jobbet. Jag var bara 36 veckor gången så när jag kände hur det knakade till i magen fick jag först panik. Jag hade sagt länge att jag trodde att bebis skulle bli född tidigare en bf, men trodde knappt på mig själv då första gångare oftast går över tiden. Iallafall så sa jag till Ryan att jag trodde att mitt vatten hade gått, han såg bara ut som ett stort frågetecken, han såg inget blött någonstans? Jag skojar inte sa jag och ställde mig upp och vattnet verkligen forsade ut. I panik försökte jag ringa förlossningen som inte svarade, medans Ryan sprang iväg för att köpa lite grejer, vi hade ju inte ens börjat packa väskan! När jag inte fick tag på förlossningen så ringde jag min barnmorska som lugnade ner mig och sa att jag skulle försöka igen (VÄRLDENS bästa barnmorska saknar verkligen henne).  Nästa gång jag ringde så svarade dom iallafall och bad oss komma in. Väll där började jag tydligen få verkar som jag själv inte kände alls, men efter ett tag så började det göra lite ont, men inte så att det störde mig. Jag minns inte riktigt hur lång tid det tog men jag hade tillslut öppnat mig såpass att jag fick ett eget rum iallafall. Jag fick lustgas och det funkade väldigt bra för mig, och jag var nöjd med det ett bra tag, men när det började göra riktigt ont bad jag om pethidine, vilket som jag tyvärr inte tyckte funkade speciellt bra alls, jag blev bara lite mer avslappnad och trött. Navelsträngen blev klämd varje gång jag fick en värk och Zacks hjärtslag blev väldigt långsamma, det var prat om kejsarsnitt ett tag men jag hängde inte så mycket med i vad som blev sagt, jag var så inne i mig själv och att jobba med värkarna och smärtan. Jag minns att jag fick dropp och att dom satte in en kateter, men jag minns inte riktigt varför.  När det var dags att börja krysta så var jag så inne i lustgasen att jag bara slappnade av igenom värkarna, barnmorskan sa till Ryan att ta lustgasen ifrån mig men jag vägrade. Och fick krystat iallafall, och det tog inte speciellt lång tid innan han var ute. Jag sprack lite, grad 2 tror jag dom sa att det var. Världens finaste lilla kille hade vi fått, Ryan grät och jag var bara helt slut. Efter att jag hade blivit sydd i vad som kändes som en evighet så skulle jag gå på toaletten, men han inte sitta ner innan jag svimmade. Tre dygn tror jag vi var på sjukhuset innan vi fick åka hem. Och tiden efter förlossningen kan få ett eget inlägg.

Poorly little man.

We have been awake since five o’clock this morning. I always set my alarm just incase Ryan sleeps through his, but then I just go back to sleep. But today Zack woke up and couldn’t get back to sleep and I noticed that his nappy smelt funny. Just like it did last time he had a urinary tract infection. When we got up he was holding his nappy and started screaming when he was weeing, so as soon as the doctors opened we phoned and got an appointment. I spent most of the morning trying to get a urine sample, but where it was uncomfortable and painful for him to wee he wasn’t very inclined to cooperate, understandably so. But eventually we got there and after the doctor tested it, the test was a little unclear so it had to be sent of to be tested. But seems hes had it before he was given the same antibiotic as last time and if the tests come back showing something different we will alter the medication accordingly. However he did seem allot better and, pain free this afternoon so we will have to wait and see how hes doing in the morning.

Här har vi varit vakna sedan klockan fem imorse. Jag ställer alltid mitt alarm så att jag kan väcka Ryan ifall han sover igenom sitt alarm, men sen så somnar jag om igen. Men den här gången så vaknade Zack, han försökte somna om men det gick inte riktigt. Jag märkte att det luktade illa från blöjan, precis som det gjorde när han hade urinvägs infektion, och när vi gick upp så gick han och höll blöjan och började skrika när han kissade. Så det var bara att boka tid hos doktorn. Jag spenderade i princip hela morgonen att försöka få honom att kissa i en liten plastburk så att dom kunde testa kisset. Men eftersom att det gjorde så ont för honom så höll han sig så gott han kunde, men tillslut så gick det. Testet dom gjorde var lite oklart, så dom fick skicka iväg det för prover. Men eftersom att han haft det tidigare så fick han samma antibiotika som sist, och ifall proverna kommer tillbaka med något annat så ringer dom så att vi kan ändra medicinerna.  Han verkade iallafall mycket bättre nu i eftermiddags så vi får se hur han mår imorgon.



Its been a while since I wrote anything now, everything went well at the hospital and babys still safe in my belly. I feel about ready to give birth though, like baby could arrive any day now. We will just have to hope that he/she stays in there a little while longer. I got the results from my latest blood test today, it shows that I am a little bit low on iron, which explains why Ive been so tired lately. So ill be starting on iron tablets and hopefully that will help. Other then that its pretty boring around here, I’m getting less and less mobile everyday and were just waiting for Ryan to start working normal hours again. I feel like such a boring and useless mother right now. But I’m trying to think that its not far to go now and once babys on the outside and my bodys had chance to recover I will be back to my normal self again, and can be a better mum again.

Det var ett litet tag sen jag skrev något nu, allt gick bra på sjukhuset och bebis är fortfarande i magen. Jag känner mig dock redo att föda, som att bebis skulle kunna komma vilken dag som helst, men vi får hoppas att hon/han stannar inne ett tag till. Jag fick resultaten från mitt senaste blodprov idag, tydligen är mitt järn värde lite lågt vilket som förklarar varför jag vart så himla trött. Så jag ska börja ta järn tabletter så får vi hoppas att det hjälper. I övrigt så är det rätt tråkigt här hemma, jag blir mindre och mindre rörlig för varje dag som går och vi bara väntar på att Ryan ska börja jobba normala timmar på jobbet igen. Jag känner mig så usel och otillräcklig som mamma just nu, och tänker att jag är så tråkig hela tiden. Men jag får försöka tänka att det är bara så ett litet tag till, när bebis kommer och kroppen börjar återhämta sig igen så återgår jag till mitt normala själv igen och kan vara en mycket bättre mamma.



After a time where its been a little difficult to get Zack to sleep at night, I’m glad it seems like the problems been resolved. Its the forth day in a row without any problems so hopefully it will remain like it, and I think it will.

This week has gone pretty fast actually, but I’m relieved its finally friday tomorrow. We don’t have much planned, but theres a few different things we have to get. Then we’ll have to see what we do, Its nice just being all of us together, so what we do don’t matter too much.

Efter en period där det har vart lite jobbigt med nattningarna med Zack så är jag jag glad att det verkar som att det äntligen lagt sig. Det är fjärde dagen i rad utan problem nu, förhoppningsvis håller det i sig, och det tror jag nog att det gör.

Veckan har gått hyfsat fort faktiskt, men jag är lättad att det äntligen är fredag imorgon. Vi har inte så mycket planer, men det är lite olika saker vi måste köpa iallafall. Sen får vi se vad vi hittar på, det är härligt bara att kunna vara tillsammans hela familjen, så vad vi gör spelar inte så stor roll faktiskt.