When I first became a mother.

Its a little bit blurry now, everything that happened when Zack came in to the world, but we will see how much I can remember. Me and Ryan was sitting on the sofa watching tv, Ryan was home from work with a flu type bug. I was only 36 weeks gone on the day, so when I felt a big crunch I panicked. Id said for a long time that I thought baby would be born before my due date, but barely believed it myself seems most first time mums deliver after their due date. Either way, I said to Ryan that I thought my water had broke, he just looked at me with a confused face, he couldn’t see any water anywhere? I’m serious I said and stood up and a waterfall appeared from between my legs, true movie style. Still panicked I phoned the labour ward, without an answer, i tried several times and still no answer. With the panic escalating I phoned my midwife who calmed me down and got me to try again on a different number ( best midwife ever, really miss her ). Whilst I was on the phone Ryan quickly went to the shop down the road to pick up a few things, seems we was very unprepared and I hadn’t even packed my bag yet. Labour ward finally answered and told us to come in. When we got there I got hooked up to the fetal monitor, and it was showing regular contractions, however I didn’t feel them at that point. After I while I started feeling them, but it wasn’t bad enough for it to bother me. I can’t quite remember how long it took but after a while I had dilated enough to get my own room and some gas and air. It worked very well for me and I got into it straight away. I was happy with the gas and air for a long time but, when it really started getting bad I asked for pethidine, which sadly I didn’t think helped at all with the pain, however it made me feel more relaxed and very sleepy. Every time I had a contraction the cord got cut off and Zacks heartbeat slowed down, allot. However at the end of every contraction it got back up again. I know there was talk about a c-section for a while, but I didn’t really keep up with what was said I was too much in my own little bubble, focusing on dealing with the pain. I remember that I was put on a drip, and they put a catheter in, however I can´t quite remember exact reasons why. When it was finally time to push I was so in my own world and focusing on relaxing through the contractions that the midwife had to tell Ryan to take the gas and air off me, however I wouldn’t let go but started pushing properly and it didn’t take long before our beautiful boy was born. A resuscitation team came running in seems he was a preemie but he was absolutely fine, and didn’t need any help. He was the most beautiful little baby we had ever seen and Ryan cried whilst I was just exhausted. I got a grade 2 tear, and was stitched up for a very long time, and after it was all done I went to the toilet and passed out. And on the third day at the hospital they let us go home, and the first time at home can have its own post.


Det är tyvärr lite suddigt nu, hur Zacks förlossning gick till, men vi märker hur mycket jag minns. Jag och Ryan satt hemma i soffan och kollade på tv, Ryan var sjuk och hemma från jobbet. Jag var bara 36 veckor gången så när jag kände hur det knakade till i magen fick jag först panik. Jag hade sagt länge att jag trodde att bebis skulle bli född tidigare en bf, men trodde knappt på mig själv då första gångare oftast går över tiden. Iallafall så sa jag till Ryan att jag trodde att mitt vatten hade gått, han såg bara ut som ett stort frågetecken, han såg inget blött någonstans? Jag skojar inte sa jag och ställde mig upp och vattnet verkligen forsade ut. I panik försökte jag ringa förlossningen som inte svarade, medans Ryan sprang iväg för att köpa lite grejer, vi hade ju inte ens börjat packa väskan! När jag inte fick tag på förlossningen så ringde jag min barnmorska som lugnade ner mig och sa att jag skulle försöka igen (VÄRLDENS bästa barnmorska saknar verkligen henne).  Nästa gång jag ringde så svarade dom iallafall och bad oss komma in. Väll där började jag tydligen få verkar som jag själv inte kände alls, men efter ett tag så började det göra lite ont, men inte så att det störde mig. Jag minns inte riktigt hur lång tid det tog men jag hade tillslut öppnat mig såpass att jag fick ett eget rum iallafall. Jag fick lustgas och det funkade väldigt bra för mig, och jag var nöjd med det ett bra tag, men när det började göra riktigt ont bad jag om pethidine, vilket som jag tyvärr inte tyckte funkade speciellt bra alls, jag blev bara lite mer avslappnad och trött. Navelsträngen blev klämd varje gång jag fick en värk och Zacks hjärtslag blev väldigt långsamma, det var prat om kejsarsnitt ett tag men jag hängde inte så mycket med i vad som blev sagt, jag var så inne i mig själv och att jobba med värkarna och smärtan. Jag minns att jag fick dropp och att dom satte in en kateter, men jag minns inte riktigt varför.  När det var dags att börja krysta så var jag så inne i lustgasen att jag bara slappnade av igenom värkarna, barnmorskan sa till Ryan att ta lustgasen ifrån mig men jag vägrade. Och fick krystat iallafall, och det tog inte speciellt lång tid innan han var ute. Jag sprack lite, grad 2 tror jag dom sa att det var. Världens finaste lilla kille hade vi fått, Ryan grät och jag var bara helt slut. Efter att jag hade blivit sydd i vad som kändes som en evighet så skulle jag gå på toaletten, men han inte sitta ner innan jag svimmade. Tre dygn tror jag vi var på sjukhuset innan vi fick åka hem. Och tiden efter förlossningen kan få ett eget inlägg.

Continue Reading

Lifesign

 

Its been a while since I wrote anything now, everything went well at the hospital and babys still safe in my belly. I feel about ready to give birth though, like baby could arrive any day now. We will just have to hope that he/she stays in there a little while longer. I got the results from my latest blood test today, it shows that I am a little bit low on iron, which explains why Ive been so tired lately. So ill be starting on iron tablets and hopefully that will help. Other then that its pretty boring around here, I’m getting less and less mobile everyday and were just waiting for Ryan to start working normal hours again. I feel like such a boring and useless mother right now. But I’m trying to think that its not far to go now and once babys on the outside and my bodys had chance to recover I will be back to my normal self again, and can be a better mum again.


Det var ett litet tag sen jag skrev något nu, allt gick bra på sjukhuset och bebis är fortfarande i magen. Jag känner mig dock redo att föda, som att bebis skulle kunna komma vilken dag som helst, men vi får hoppas att hon/han stannar inne ett tag till. Jag fick resultaten från mitt senaste blodprov idag, tydligen är mitt järn värde lite lågt vilket som förklarar varför jag vart så himla trött. Så jag ska börja ta järn tabletter så får vi hoppas att det hjälper. I övrigt så är det rätt tråkigt här hemma, jag blir mindre och mindre rörlig för varje dag som går och vi bara väntar på att Ryan ska börja jobba normala timmar på jobbet igen. Jag känner mig så usel och otillräcklig som mamma just nu, och tänker att jag är så tråkig hela tiden. Men jag får försöka tänka att det är bara så ett litet tag till, när bebis kommer och kroppen börjar återhämta sig igen så återgår jag till mitt normala själv igen och kan vara en mycket bättre mamma.

 

Continue Reading

Here again.

Just nu befinner jag mig på sjukhuset, jag har haft ont en del och läckt lite vätska ett par dagar så efter besöket hos barnmorskan idag så skickade hon mig till förlossningen. Jag har legat med monitorn ett bra tag nu, och bebis verkar må bra iallafall. Snart kommer jag få se en doktor och förhoppningsvis får jag åka hem igen. I


Right now I’m at the hospital, I’ve been having some pain for a while and I’ve been leaking some fluid for a few days. So after my appointment with the midwife she sent me to labour ward. I’ve been on the monitor for a while now and baby seems happy and healthy. Soon I’ll be seeing a doctor and hopefully I can go home.

Continue Reading

24 Weeks Pregnant

24 weeks of this pregnancy has already passed and now theres only 16 weeks left until we get to meet this little one.
So how am I feeling? I’m okay actually, my back is feeling better and I feel pretty much like my normal self, other then how big I am. I’m really not very comfortable in my own body at the moment, and that’s making me feel a little down. Really I just feel like hiding in a corner until babys born and I get my body back. But Ive been exactly the same with my previous pregnancies.
I think its going to be a big baby, my belly already feels pretty big so its going to be interesting to see what my measurements are next week.
I’m a little worried about how the kids are going to react to our new family member, I know that Zack is very gentle and nice with babies (until they start crawling and get annoying) and hes already gone through this once before when Jasper was born, but it will still be a big change for him again. Jasper I’m a little unsure of, I think he will be quite jealous and find it hard to get used to.
It will probably be a little hard before we get into our new routines and everyones got used to the change, but we will get there.


24 veckor av graviditeten är redan förbi och nu är det bara 16 veckor kvar tills vi får träffa den lilla.
Hur mår jag då? Jag mår faktiskt helt okej nu, ryggen är bättre och jag känner mig som mig själv, förutom hur stor jag är då. Jag trivs verkligen inte i min egen kropp just nu, och det är rätt så jobbigt. Vill egentligen bara gömma mig i ett hörn tills bebis är född och jag får tillbaka kroppen jag trivs i. Men det har vart precis likadant med mina andra graviditeter.
Jag tror att det blir en rätt så stor bebis, magen känns redan väldigt stor så det ska bli spännande att se mina mått nästa vecka när jag har tid hos barnmorskan.
Jag är lite orolig för hur barnen kommer reagera på en ny familje medlem, jag vet att Zack är väldigt fin med bebisar (tills dom börjar krypa och blir jobbiga) och han har ju gått igenom det innan när Jasper föddes, men det blir såklart en väldigt stor omställning för honom igen. Jasper är jag rätt osäker på, jag tror att han kommer att vara väldigt avundsjuk och ha svårt att vänja sig. Men det kommer såklart att gå bra efter ett tag, men det kan nog vara lite jobbigt innan vi kommit in i nya rutiner och vant oss.

 

Continue Reading

18 weeks pregnant

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade om graviditeten och jag har hunnit med besök hos barnmorskan och känner nu ordentliga sparkar från bebis.

Illamåendet är helt borta och det är såklart helt fantastiskt. Brösten växer och är ömma och ju större jag blir ju värre blir ryggen. Annars har jag faktiskt inte så mycket besvär förutom lite dålig hy och tort hår, men det får jag tåla ?

Om bara ett par veckor så är det dags för nästa ultraljud och då får vi förhoppningsvis veta kön. Och i januari måste jag göra glukosbelastning, det ser jag inte sådär jätte mycket fram emot.

It’s been a while since I did a pregnancy update. Since last time I’ve seen the midwife again and also started feeling baby kick.

The sickness is completely gone which is a big relief. My breasts are growing and tender and the bigger my bump gets the more my back hurts. At the moment this pregnancy is going pretty smooth and I don’t really feel as if I should complain about my bad skin and dry hair.

In just a couple of weeks it’s time for our next scan where we will hopefully find out the sex of the baby and in January I’m booked in for a glucose test which I’m not exactly looking forward to.

Continue Reading

Coming up..

Har äntligen fått till lite bilder på magen. Ska gå igenom dom så fort barnen somnat så kommer dom förhoppningsvis in på bloggen senare ikväll eller imorgon.

Finally took some pictures of the bump. I’ll be going through them as soon as the kids have gone to sleep and they’ll be on the blog later tonight or tomorrow.

Continue Reading

Monday again

God morgon, jag och Jasper sitter i soffan och myser, han är alltid väldigt gosig precis på morgonen så det gäller att passa på. Zack och Ryan sover fortfarande. Jasper vaknade flera gånger inatt och var lite ledsen, jobbigt med snorig täppt näsa. Blir så irriterad på dessa halv-förkylningar, inte riktigt sjuk men inte riktigt frisk heller, och håller i sig i all evighet.

Annars rullar vardagen på, Zack börjar äntligen vänja sig vid förskolan och jag börjar vänja mig vid att gå 160 min varje dag. Vi har vart på ultraljud och det gick bra (fick en läskig bild dock). Vecka 13+3 idag och jag är redan i min andra trimester, tiden går verkligen fort och nu ser vi fram emot nästa ultraljud då vi förhoppningsvis får reda på kön lagom till jul.

Goodmorning, me and Jasper are snuggled up in the sofa, he’s always very cuddly in the mornings so I like to get my cuddles whilst it lasts. Zack and Ryan are still asleep. Jasper kept waking up with a snotty blocked nose which upset him (and I kept getting woke up which upset me ?). I’m getting tired of these mini colds where your not quite ill but your not 100 % either, and it lasts forever.

Other then that everything’s well like normal really, Zacks finally getting used to nursery, and I’m getting used to my 160 min (put together) walks everyday. We’ve had our 12 week scan, and everything looked good ( got a really scary picture though ). 13+3 weeks today and I’m already in my second trimester, time really flies and now we’re looking forward to my next scan where we will hopefully find out the sex just in time for Christmas.

Look in the bottom right corner to see the scary face ?A quickly thrown together dinner from the other day.Bath time yesterday.

Continue Reading

Ultrasound 

För ett par veckor sedan hade jag ett par små blödningar som oroade mig lite, det var det förra veckans besök hos doktorn handlade om. Idag fick vi göra ett tidigt ultraljud för att kolla att allt såg bra ut, och allt såg helt normalt ut, hjärtat slog, och bebis sprattlade runt. Det var väldigt känslomässigt för mig, det var precis som att en spärr släppte och jag kände sån otrolig kärlek för den lilla människan i min mage, och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Otroligt synd att Ryan inte kunde följa med bara ( han var med barnen).  

Nu känner jag mig iallafall rätt trygg och nästa ultraljud är inte alls långt bort så det känns bra.

A couple of weeks ago I had a couple of bleeds that worried me, that’s what last weeks visit at the doctors was about. Today we got to have an early ultrasound to make sure everything was okay, and everything looked normal, heart was beating and baby was wriggling around. It was very emotional for me, i felt such an instant intense love for the mini human wriggling around in my belly, and I had to fight a few tears back. Such a shame Ryan couldn’t be there though ( he was with the kids ).

Now I feel pretty safe and the next ultrasound isn’t far away so it all feels pretty good.

Continue Reading

Monday again

Sjuka barn igen och knappt någon sömn för min del. Zack får vara hemma från förskolan idag, men vi blir inte hemma hela dagen endå. Vi har fortfarande lite grejer vi måste fixa inför Zacks födelsedag imorgon!

Illamåendet har lagt sig lite, och jag har hittat en dryck som hjälper när det blir för mycket, och det är SÅ skönt, åhh vad jag har vräckt i mig mat i helgen och jag har verkligen njutit, ska aldrig ta att kunna äta förgivet igen ? I samband med att ha fått i mig mat så har energin kommit tillbaka, och jag orkar mycket mer och känner mig inte som en vandrande zombie längre, är så glad för det och mår generellt så himla mycket bättre! 

Happy mummy!On Sunday’s we brunchFound my Swedish meatballs again, yay!

Meet my new bff, lucozade!

Continue Reading

Friyay?

Det känns som att jag är rätt så negativ, och att allt just nu är hemskt och jobbigt, men så är det såklart inte. Men allt tar verkligen på krafterna just nu, jag får knappt i mig eller får behålla någon mat eller dryck just nu. Jag sover riktigt dåligt och ja, lite sömn och inget att få fylla på energi förådet med resulterar i en väldigt trött och ledsen mamma. Så ser det helt enkelt ut just nu. Okej nu blev allt negativt endån.

I feel as if I’m very negative at the moment, and as if life is just painful and horrible right now, but that’s not the case. But doing anything right now really is an effort, I barely get to eat or keep anything I eat or drink right now. I’m not getting allot of sleep, and well lack of sleep and nothing to fill up my energy with results in a very tired and sad mummy. That’s just the way it is right now. Okay that ended up being very negative anyway.. 

Continue Reading