Everyday life, Family

Still my little baby

Zacks första dag på förskolan var känslomässigt mycket jobbigare en vad jag trodde det skulle bli. Jag sa hejdå till Zack två gånger och kände hur tårarna började rinna, så jag skyndade mig så att han inte skulle se att jag var ledsen. Efter att vi sagt hejdå till Ryan som åkte till jobbet så ringde min käre far och pratade en stund. Tillslut ringde jag och kollade att allt var bra med Zack och det var det, sen satt jag och räknade minuterna innan jag skulle hämta honom. Jag bestämde mig för att gå lite tidigare så att jag skulle vara i god tid (det tar mig ca 30 min att gå) och när jag precis lämnat huset ringer förskolan – Zack är jätte ledsen och dom tror inte han orkar med den sista halvtimmen. Jag växlar mellan att springa och gå men kommer inte att komma dit fort nog så jag ringer Ryan som åker från jobbet för att hämta honom, känner mig lättad när jag ser Ryan komma farande i osagd hastighet förbi mig men kan inte sakta ner själv förens jag ser att Zack är okej. Jag var inte långt efter Ryan och kände mig väldigt lättad när han kom ut bärandes på en lugn och väldigt trött Zack..  Jag stod där svettandes och flåsade och fick senare skäll för att jag tagit ut mig själv såpass, men tanken på en ledsen Zack klarade mitt stackars mamma hjärta inte av.  Vi kom oss hem och Ryan åkte tillbaka till jobbet, jag lagade middag och gosade med Zack och Jasper verkade ha saknat Zack han med. Efter middag och lite tv tittande och varm mjölk gosade jag och barnen ihop oss i sängen och somnade gott alla tre.

Zacks first day at nursery was allot harder emotionally then I thought it would be. I said bye to Zack twice and felt the tears coming so I hurried to leave so he wouldn’t see me upset. After me and Jasper said bye to Ryan who was leaving for work, my dad rang and had a little chat. After a while I phoned the nursery to see how everything was going and everything was fine, after that I was counting down the minutes until I could pick him up. I decided to leave a little earlier to make sure I had plenty of time to get there (takes me about 30 min to walk) and when I’ve just left the house the nursery phones – Zacks very upset and they don’t think he can manage the last half hour. I’m switching between fast walking and running, but feel as if I won’t get there fast enough so I phone Ryan who comes from work to pick him up, I feel relief when I see Ryan driving past at unmentioned speed, but still don’t feel as if I can slow down until I see Zacks okay. I wasn’t far behind Ryan and felt relieved when I saw Ryan carrying a very tired but calm Zack. I was standing there sweating and breathless and later got told off for pushing myself so hard, but I couldn’t stand the thought of Zack being so upset. Anyway we got home and Ryan rushed back to work and I put some dinner in the oven and cuddled up to Zack and Jasper seemed to have missed his big brother aswell. After dinner some tv and milk we all snuggled up in bed together and fell asleep.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *